Döden finns inte
Ett möte med döden och den andra sidan
Min nära döden-upplevelse
Jag glider med hög fart i en ljusvirvlande tunnel och känner, eller närmast uppfattar, att jag styrs av två stora ljusvarelser när jag flyger i ljusröret. Ljusvarelserna, mina hjälpare är påvar sin sida om mig. Farten är obeskrivlig men jag kan inte definiera åt vilket håll jag flyger, jag är endast medveten om den enorma vibrationshastigheten. Kanske det faktiskt bara är vibrationen som accelererar och övergår till en högre vibration.
Vi anländer till ”ett utrymme” där det endast finns ett vibrerande, kristallikt ljus, en otrolig frid och kärlek. Den samma känslan överförs till mig från mina ljusahjälpare som fortfarande finns i min närhet. Jag känner mig lycklig och fridfull. Jag är medveten om att jag är ”långt” från min kropp som i det här skedet ligger kvar någonstans i ett kritiskt stadie omgiven av läkare och skötare. Mina hjälpare strålar av stor kärlek och låter mig förstå att jag är vid den första porten till döden. Jag fylls av en djup förståelse, en medvetenhet om Gud, Kärleken. Allt vad jag någonsin har saknat.
Hela mitt jag och min själ ber om, att jag skulle få stanna kvar i det tillståndet, men mina hjälpare meddelar att jag måste återvända, inte minst för mina barn, av vilka den yngstas överlevnad man just nu kämpar för där någonstans.
Mina underbara hjälpare meddelar mig också att det är dags att jag får se min livsuppgift. Lugnet och glädjen omkring mig blir tätare och som en reflektion ser jag en bild i den stunden: Framför mig öppnar sig en lång rad av bord, som när jag tittar närmare inte verkar sluta någonstans. Den ändlösa raden av bord är beklädd med vita dukar och på varje bord finns en brun lerkruka med en liten söt planta, som på våren, från vilken det öppnar sig två, tre kronblad.
Jag känner hur mina hjälpareler och förklarar att den här symboliken har tagits för mig därför att dom vet (naturligtvis!) om min kärlek till trädgården och alla växter. Dom berättar också att min uppgift på jorden är att lära plantorna växa, för i den här tiden vet dom inte längre hur det går till.
Synen tränger djupt in i mitt hjärta och i min själ, men samtidigt känner jag en stor, förkrossande sorg och jag ber om att jag skulle få stanna kvar men dom meddelar mig att jag på grund av min uppgift inte kan stanna kvar…
Plötsligt är det som om Ljuset tar mig i besittning, jag förlorar medvetandet och min medvetenheten om tillståndet och stunden.
När jag sedan i sinom tid vaknar upp efter operationen kommer jag inte genast ihåg det som hänt, men jag får höra av läkarna hur dom kämpat för mitt och mitt lilla människofrös liv. Kejsarsnittet hade varit mycket svårt, min livmoder hade spruckit undersammandragningarna och mitt lilla barn låg sidledes i min mage. Hela personalen tyckte det var ett verkligt under att vi båda överlevde för vanligtvis dör båda två.
Under några dagar upplevde jag ett speciellt utanför koppen-tillstånd, jag förstod inte helt att jag inte var död.
En lång konvalescens började och småningom återfick jag minnet av händelserna. Jag mindes att jag hade sett ca tolv personer i operationssalen och en äldre man i ett närliggande rum vars knäoperation redan varit förberedd men som hade blivit uppskjuten p.g.a. mig. Jag kollade allt det här senare och mina minnesbilder stämde.
Utanför kroppen-upplevelsen då var inte den första för mig, men nära döden-upplevelsen var det. Under år 1992 öppnades det för mig dörrar, som vanligen förblir låsta, för ett visst specifikt ändamål. Även om jag då inte fullt ut förstod min uppgift så förstod jag djupet och hur viktigt det jag upplevt var för min andliga utveckling. Med andra ord, hela mitt liv förändrades.
Utanför kroppen-upplevelserna hade börjat redan några år tidigare, egentligen genast efter min ufo-upplevelse. Det inträffade nära vårt hem och jag fick uppleva det med mitt då fyraåriga första barn. Vi fick uppleva ett väldigt typisk ljusfenomen, ett ufo, varefter min andliga utveckling började på allvar. Hela nittiotalet var en intensiv lärotid även om det innehåller försök till att vara en helt vanlig mor och människa bland andra. Dom försöken bara förlängde min lärotid och sänkte min vibration. Nu ska jag inte berätta mera om mina resor eller möten med stjärnmedvetanden, kidnappningar eller mina andra upplevelser. Det kan bli ett annat ämne, till en annan gång.
Efter den upplevelsen läste jag endel böcker om dödsupplevelser men på den tiden fanns det inte så många böcker om dem. Numera kan man köpa sådana böcker från varje bokaffär eller från bensinstationer. Dom bästa förklaringarna fick jag från buddhistiska beskrivningar om bardo tillståndet. Många saker grubblade jag ändå över. Vad händer efter döden? Hur framskrider processerna, hur påverkar själens andliga erfarenhet osv., osv… jag hittade inte tillräckligt djupgående förklaringar och småningom blev upplevelsen i bakgrunden. Däremotgick det inte så med min andliga uppvakning. Jag kan uppriktigt säga att mitt liv, min uppfattning om mig själv och hela min världsbild förändrades efter den upplevelsen och händelserna som följde därefter.
När jag för fyra år sen hittade putsarbetet som Patrick utvecklat började bitarna så småningom falla på plats. Vi hade under åren råkat på varann tidigare i dom här kretsarna, men vi hade inte lärt känna varann närmare. När han sedan hämtade dessa verktyg till min ”mormorsstuga” förstod jag, att jag äntligen hade hittat dom fattande länkarna till min egen utveckling.
Mormorslivet slutade och relativt fort fick jag åta mig uppgiften som hjälparna hade visat mig för över tjugo år sedan. Olika försök till att förverkliga uppgiften hade gjorts under åren men mina verktyg hade inte varit tillräckliga. Nu är mitt liv ägnat tillandlig kunskap och till att sprida den. Jag försöker verkligen berätta för alla plantor hur dom ska växa upp mot sin egen Ande. Med Patrick försöker vi också vattna, skola om och förstärka nya plantor, som letar efter Anden. Nu äntligen gör jag det som jag kommit hit för i det här livet, i den här kroppen och mederfarenhet från många liv.
För ungefär ett halvt år sen återkom temat om döden och jag fick nya insikter om skeden efter döden och till vad det skulle vara bra att förbereda sig och hur processen på andra sidanframskrider. Jag var nog rätt så förvirrad för dom nutida böckerna, som skrivits av kända medium eller forskare, stödde endast delvis min upplevelse. Jag behövde mera information och erfarenhet!
Plötsligt under djup meditation for jag iväg helt ”utan förvarning” in i ljusvirveln, samtidigt ändå medveten om min kropp som var kvar på stolen, nånstans långt borta. Jag upplevde igen enren, utvidgad känsla och stor kärlek. Ljusvirveln tog mig till ett ställe som plötsligt ändå blev mörkt och för en kort stund kände jag nästan panik, för jag visste inte hur jag skulle gå vidare där. Jag fick också uppleva hur djup en rädsla kan vara då man inser att det inte finns någon återvändo till kroppen. Jag upplevde allt det där under några korta stunder, samtidigt som jag förstod att jag på det stället är fullkomligt ensam. Jag famlade omkring en kort stund och lugnade mig med att be och bad om hjälp avLjuset. Gud hjälp mig, jag vet inte vart jag ”ska gå,” hur jag ska komma vidare. Tomheten runt mig på det stället var enorm och verkligen helt tom.Endast jag, min själ som strävade till Ljuset, min egen Ande…
Sen öppnade sig en syn där jorden var långt under mig, som om den lutade och jag fick veta att det inte längre fanns någon möjlighet att återvända, ingenting fanns kvar, ingen kropp, inget ”ställe” att ta vägen. Efter en stund av ro fylldes jag av ångest och stor vånda för jag visste att det finns så många själar som i sin dödsstund irrar ensamma omkring utan något mål. Jag kunde inte längre hjälpa, jag var redan borta. Min sorg blev allt djupare när jag mindes mina barn. Samtidigt upplevde jag hur det var som om det gick trådar från min själ till dom människorna som jag i den stunden kände oro för…andra trådar noterade jag inte i mig själv. Jag förstod att dessa trådar hindrade mig från att komma fram till Ljuset och till att förenas med mitt Högsta. Jag ville bli befriad från dem!Jag kunde befria mig från alla andra trådar utom från dom som var fast i mina barn som var så starka att jag inte kunde lösgöra mig från med. Skuldkänslan tog över allt mera och jag höll på att sjunka allt djupare i sorgen och därmed in i ett klibbigare, lägre tillstånd. Jag förstod ändå i den stunden att nu jag undervisades till det som komma skall. Det var som om ett högre jag hade styrt vid sidan om. Den trygga känslan kom tillbaka och samtidigt blev jag medveten om allt omkring mig.
Jag vände ryggen åt jorden och kände att jag måste fortsätta min resa på stället efter döden. Framför mig såg det som en port som jag fick veta var början på den resa, på vilken varje själgår igenom under det här livet insamlade och i våra själar sparade energier. Jag skulle gå igenom mitt nuvarande liv och min resa skulle börja med att jag först skulle få granska mina allra lägsta energier, mina rädslor, känslor och tankar. Om känslan skulle ta överhand var det sannolikt att jag skulle bli kvar i ett motsvarande tillstånd för en lång tid. Man måste sträcka sig mot Ljuset med tro och tillit. I den stunden visste jag att den resan måste varje själ ensam gå igenom och förstå sina egna känslo- och tankeenergier för nästa liv. Jag förstod, att dom erfarenheter våra själar har, är som en magnet för händelser efter döden.
Plötsligt var jag igen medveten om mig själv, sittande på min stol med mina upplevelser klara i minnet. Jag var mycket förvånad över att dom några minuterna där ute någonstans hade varat ifysisk form över en timme. Jag kände hur informationen hade lagrats i min vibration och igen var jag tacksam för den höga hjälp jag fått.
För några veckor sedan gjorde jag igen en likadan meditationsresa där det flödade mera exakt information än tidigare. Ämnet började intressera igen och jag törstade efter en bild av helheten, om den kunde vara möjlig. Jag bad om förståelse för dom många likheterna men också till alla olikheter inom olika kulturer angående upplevelser om döden. Vad skulle vara sanningen, logiken som man utan tvivel även i detta behöver ha.
Det jag vet är att den Högre Visheten, den Skapande Kraften följer dom kosmiska lagarna och att allt är systematiskt, det finns en s.k. röd tråd som visar hur dom kosmiska lagarna fungerar. Så väl uppe som nere, makrokosmos, mikrokosmos osv…. Jag tror inte att människosjälen blir en ängel när den dör, utan beroende på vilken vibrationsfrekvens individen har uppnått under sitt liv avgör var själen kommer att befinna sig och dom erfarenheter den måste gå igenom efter döden. Attraktionslagen fungerar nog utanför kroppen också. Det är ju inte kroppen som under livets gång drar till sig händelser och människor, utan själens tillstånd, vibration, vårt eget energifält.
I den här stunden samlar jag ihop den information jag har, mina upplevelser och även andras upplevelser och studier via olika böcker. Jag försöker få ihop en sån helhet där ” den röda tråden” skulle fungera. Jag försöker få ihop en större logik som jag ännu inte uppnår, som nu är splittrad till ett pussel mellan olika kulturer, religiösa programmeringar och mina egna förväntningar och förhoppningar. En stor fråga är bl.a. varför man i västvärlden umgås med dom döda, varför kan man få kontakt med dom från ett tillstånd efter döden via t.ex. medier. …varför det i västvärlden har blivit som en respektlös show, vad söker man här från dessa mediesessioner…..varför vill så många klamra sig fast vid dom döda… När föds själarna som medierna kontaktar på nytt… Eller vad är den energin medierna når…
Jag undrar också varför vi här fortfarande ,inte kan lita och tro på att livet fortsätter efter döden och att själen går vidare… Eller: varför ser inte buddhister änglar när dom dör… och varför vill dom förbereda sig hela livet inför sin död, om dom är verkliga buddhister…osv. osv… Många lösa bitar som väntar på sin plats i helhetsbilden, i Sanningen som alltid varit och alltid förblir.
Jag har också själv många egna erfarenheter av avlidna som finns i närheten av människor. Vi har hjälp dom vidare mot Ljuset, för vår uppfattning är, att dom framför allt ber om hjälp att komma vidare. Vi försöker inte kommunicera med dem annat än vid fåtal gånger, då dom klart visar att dom har ärende. Mina många erfarenheter har hämtat en klar bild åt de människor vi hjälpt om själarna som funnits i deras närhet. På så sätt har även de fått ro, när deras nära kommit till Ljuset. Övergången till Ljuset är det första steget, men mera än så vet vi inte, det är inte vår sak, utan Hjälparnas och Ljusvarelserna, som finns där för att ta emot själen. Vi bara hjälper vidare härifrån.
Det finns motsägelsefull information i många böcker, men också till viss grad liknande. Arbetet med dethär fortsätter alltså och jag fortsätter pussla ihop bitarna.
Jag publicerar sammandraget genast när jag fått ihop bitarna till en synlig bild. Den skulle behövas mera än någonsin tidigare, i den här tiden. Just därför gav mina hjälpare just nu den här uppgiften, som låter väldigt stor.
