På resa till världens ände

Denna gång styrde vår resa genom hela Finland ända till Ishavets strand. Som jag redan tidigare berättade om, koncentrerades många djupa teman i den här tiden och även till den här resan. Personliga teman hade många som deltog på resan och många stunder av glädje och insikt upplevde vi tillsammans och var för sig med Övrevåningen. Större bild, urgamla felprogrammeringar även via vårt eget arbete blev renat.

Ett urgammalt tema visades för oss redan långt innan resan började. Vi har under åren blivit bombarderade bl.a. via e-post av en tros ”sekt”, kristna människor. Vi har inte tidigare alltför ivrigt svarat, för vi förstår att något gemensamt språk inte helt lätt kan hittas, då vår tankevärld är så olika och mera vidsynt, att det utan att ha djupare satt sig in i den, är det omöjligt att förstå. När man redan har en egen, grundkristlig synvinkel på saker, finns det ingen vilja till att bli bekant med andra livsåskådningar.

Den här gången svarade vi ändå lite mera och strävade till att berätta om vår egen livsstil och på så vis försökte vi korrigera flera av dom fel antagelser som dom upplevde som sanningar, fastän dom aldrig har pratat med oss. Vi visste nog att vi så att säga slog huvudet i väggen, för dömandet på den sidan, av just dom här människorna, fanns redan starkt, utan att ha lyssnat på oss. Hotelser, att helt konkret blanda sig i vårt liv m.m. har varit deras sätt att påvisa kärlek för sin nästa och vad Jesus lärde ut… Döm inte, så ska ni inte bli dömda.

Fastän vi lär ut och lever annorlunda, blandar vi oss inte i någon annans sätt att leta efter Gud, sin egen väg. Så borde det vara, speciellt i ett land med religionsfrihet. Vi dömer ingens övertygelse eller religion, utan ser dom som möjliga stigar mot Ljuset. Vi själva ( jag och P ) hör inte till något religionssamfund , även om vi t.ex. älskar gamla kyrkor och bekänner Kristus som Guds son. Men vi bekänner också Buddha som förmedlare av den Gudomliga läran och vi respekterar allt heligt, som vilken annan religion eller livsåskådning som helst, har med sig.

Vi har sett en del av världen, speciellt Patrick som har rest och bekantat sig med alla världens heliga platser och olika religioner och vi förstår att endast av sina frukter känner man trädet.

Det starkaste tecknet på Gudomlig närvaro är individens egna förebild på hur man lever och förhåller sig till andra människor och hur man rengör sig själv från sina egna negativa känslor, tankar och beteenden. Inte själv med egen kraft, utan med hjälp av Ljuset och Gud.

För oss kopplas Gud inte till någon religion utan till en allvetande, evigt skapande kraft och en oändlig källa av Ljus som inte förstör, utan uppehåller liv. Det här är för ”troende” vår ”synd” som radikalt måste åtgärdas. Jag vill här inte ens upprepa med vilka hårda ord vi blev uppmanade att göra botgöring och erkänna vår sjukdom inför dem… Den här processen med dem eskalerade just innan resan till en konkret attack som riktades mot oss som bor i samma hus. Attacken slutade med att polisen kom emellan. Hemmafolket förstod och hanterade situationen bra, tack vare flera år av eget andligt arbete. Händelsen satte igång funderingar och förståelse för vad just den här händelsen i den här tidens negativa energier fick i gång i omedvetna själar på konkret plan. Det var som ett modellexempel för allt tidigare bloggat, om hur negativ energi stiger till ytan. Vi fick djup bekräftelse också på att här finns mycket kollektivt att rengöra och av det arbetet steg det för många under resan på personligt plan. Lyckligtvis finns redskap och vetskap om, att allt kommer från en själv, sitt eget arbete och utveckling.För att världen skall kunna bli mera fördomsfri, kärleksfull och jämlik, måste man hela tiden rikta blicken mot sig själv, inte på stickan i någon annans öga utan stocken i ens eget. Vi kan bearbeta vår egen andliga vishet och öppna vårt hjärta för alla. Vi förstår också att attackerna beror på individer, inte på kristendomen, under vilken det nu uttrycker sig. Under alla tider har man anfallit, torterat, våldtagit, mördat och krigat. Allt det här händer i vår värld hela tiden även nu, för den energi som i forntid skapades, hat och maktbegär, har inte blivit rengjort från mänsklighetens minne. Det här jobbet via oss själva gjorde vi väldigt mycket under resan.

Övrevåningen styrde oss också till Vardø, längst ut till Norges östra kust. Där träffade vi ”i misstag” på ett minnesmärke över häxjakten, som Norska staten för några år sedan har ställt upp som en bön om förlåtelse för dessa självsvåldiga mord och tortyrer som över hundra kvinnor och ett tiotal män hade blivit utsatta för under medeltiden på kyrkans vägnar. Kyrkan bär på en enorm ”skuld” börda som tidvis fortfarande syns som enskilda människors felhandlingar.

Många upplevde behov att förlåta och putsa i sig själv, även i sitt eget förflutna, från tidigare liv. Och flera frigjordes och hittade vägen till medkänsla och förståelse för det som handlade om kyrkans tjänare. Vi upplevde starkt att makten och överlägsenheten som många kristna under århundraden har skapat nu behöver vändas till positivt. Men vi kan gör jobbet endast med oss själva, putsa med Övrevåningen dom negativa känslor som allt det här väckte i oss. På så sätt ökar vi i alla fall inte på kyrkans fel energi med att öka på hatet, bitterheten eller oförmåga att förlåta. Det här var ett nytt steg på nytt plan för alla som var med på resan.

Med på resan fanns också barn, i sina egna sysslor och lekar, men kanske det även för dem någon gång i framtiden öppnar sig en ny mera fördomsfri syn på mänskligheten, även om dom inte nu deltog i det andliga arbetet. Havet och dom runda stenarna var intressantare än vuxnas göranden, men vi hoppas att nånting ändå lagras på energiplan och att dom i sinom tid kan vara stora förebilder för kärlek även i vardagen.

Vi åkte till den lilla byn Båtsfjord för att ta emot solförmörkelsen. Tråkigt nog regnade det, så vi kunde inte se själva händelsen. I svagt duggregn klättrade vi strävande en bit upp, placerade oss i en bergsbrant för att lyssna på oss själva och tystnade inför en inre röst samtidigt som kosmos öppnade en kraftig kontakt till fina energier. Den knappa timme med gemensam tystnad var vacker och rörande samt kopplade oss alla djupare ihop. Jag kände även av alla dom själar som var med oss för att skapa en ny tanke, en energi till att ta hand om varandra.
Kontakten till vårt hem, Moder Jord, var stark, och vi bad om att få hjälpa och stöda även den här planeten så den ännu skulle kunna vara vårt hem, även om vi inte respekterar den som vi borde. Kärleken till denna underbara planet, dess natur och kraft var i närvarande i stunderna. Även Moderns Kärlek till oss, Hennes barn, var stor. En av deltagarnas ord: ” Jag förlåter dig” . Moder Jord som medvetande älskar och förlåter människorna fastän hon väntar på vår botgöring. Även hon är skapad av Gud och visdomen finns i henne. Skulle vara önskvärt att den samma visdomen skulle finnas i oss människor också.

Efter stunden i stillhet klättrade vi ännu lite högre upp och framför oss öppnade sig en vid utsikt över fjorden och ut mot det öppna havet. Låt den heliga informationen i havet sprida sig runt hela världen, till världen ände så att alla skulle vakna och påbörja Kärlekens rengöring i sin egen vardag.

Barnen med sina mammor njöt av norska bakelser efter bergsklättringen och vi andra som är på strängare diet gladdes åt deras glädje och av att de njöt.

Vår resa var givande och synnerligen lärorik, på många plan. Gemenskap, att ”blåsa i samma glöd” samt stödet och kärleken mellan oss , temat enligt dom senaste åren, levdes igen i verklighet. Så stor tacksamhet…dom här upplevelserna belönar och hjälper till att orka i det här utmanande, men belönande arbetet som vi är styrda till. Så är det även med flera av deltagarna. Dom är herdar i en gemensam flock men även får ibland. Fårmetaforen kom som av sig själv efter att ha varit bland alla dessa norska fårflockar. Den underbart vackra, karga naturen öppnade sig hela tiden runtom oss och som slutord delar jag med er Hics djupsinta budskap till oss, när vi med Patrick kollade platserna innan gruppen kom.

Även att begrunda för alla er, som hittat fram till denna blogg.
” Nu när ni är här vid världens ände, isolerade, se hur omfattande allt är”