En kraftfull förmörkelsedag

Förmörkelsedagen var energetiskt sett kraftfull och påverkade vibrationerna, åtminstone hos oss. Vi nådde Glastonbury på eftermiddagen och vi hade fått instruktioner att runt klockan sex förflytta oss till kullen Tor och meditera där ett par timmar. Människor kom till kullen i en jämn ström och vi ställde oss i kön. Redan långt nerifrån kunde man se kullens energifält skina i regnbågens alla färger. På samma sätt sträckte sig en liknande stråle upp mot höjderna. Själva tornet öppnade sig inte för mig som någon energi alls. Jag upplevde liksom bara ett stillastående tillstånd. Tornet är egentligen en port som öppnar sig åt två olika håll och inuti det finns ett litet utrymme. Det är allt som finns kvar av en forntida storhet.

Patrick frågade mig om min åsikt angående portalen, skulle den kunna vara någon annanstans. Jag såg mig omkring och märkte att portalen öppnade sig lite lägre ner mot söder. Jag visade stället och P bekräftade att portalen hade funnits på samma plats också under hans förra resa. Linjerna hade flyttat sig under tidens gång och även denna korsningspunkt för många ley-linjer har förändrats lite. Våra Hjälpare gav instruktioner att vi skulle sätta oss till öster och väster om portalen, så vi satte oss på gräsmattan bland med brännässlorna enligt instruktionerna.

Vi stillade oss och mediterade båda två på varsin plats i ett par timmar. Sedan fick vi meddelande om att byta plats eftersom många olika slags vibrationer hade samlats på berget. Som bekräftelse hörde jag trummande uppe vid tornet. De lokala gudinnorna och wicka-anhängarna inledde sina ritualer, det var ju fullmåne och förmörkelsen var på kommande. Hjälparnas åsikt var dock att det inte lönade sig för oss att stanna där under förmörkelseögonblicket utan vi kunde gå tillbaka till hotellet för att där ta emot energin som öppnade sig.

Själva förmörkelsestunden var mycket kraftfull och också mycket annorlunda än tidigare motsvarande stunder. Jag upplevde energin från stjärnan Pollux och Orion-Sirius-linjens inverkan starkt. En blå energi rörde sig också ner från halschakrat till hjärtchakrat och därifrån vidare ut i armarna. Under förmörkelsen fick vi ta emot information om sädesfältringarnas kraft och meddelande. Jag kan sammanfatta den information jag fick genom att berätta att de uppstår som ett resultat av ”samarbetet” mellan höga kosmiska medvetanden, Moder Jord och mänsklighetens kollektiva fält. Enbart deras energi hjälper redan mänskligheten och de kan även motverka händelserna i världen, men meningen med dem är också att väcka oss. De är även varningar, väckarklockor. Att gå in i dem eller nära dem kan förändra vibrationer, men vad dessa vibrationer kan åstadkomma beror på människans egen energi. Jag hoppas verkligen att jag någon gång själv skulle få besöka och känna deras energi för just nu upplever jag meningen med dem som motsägelsefull. Jag kan förstås INTE förstå dem helt, eftersom jag själv inte har upplevt dem.
Jag hann se en liten skymt förmörkelsens sista ögonblick och sedan slocknade min utmattade kropp efter all laddning.

Idag fortsatte vår resa mot andra änden av Michaels linje och den här bloggen skriver jag i Cornwall. Landskapet har långsamt förändrats och man kan redan ana havets närvaro. Imorgon slutför vi den här uppgiften och därefter åker vi vidare mot de sista ”semesterdagarna” i området kring Hampshire. Det är dags att koncentrera sig på sädesfältringarna istället för ley-linjen. Sömnen är igen välkommen och i natt övernattar vi på en underbar plats, Old Chapel B&B. Ett litet och sött värdshus i ett tidigare kapell är väl värt ett besök.