Ljusbärarna från Norden

Många av er har säkert hört frasen: Ljuset kommer från Norden. Så har även jag redan på 90-talet och jag har efter det ofta funderat på var den kunde ha sina rötter. Satsen anknyts till andlig förändring och till en tid hos mänskligheten då ljus verkligen behövs.

Tanken bakom satsen är att det andliga ljuset stiger fram härifrån Norden och självaste H. P. Blavatsky sägs vara uttryckets moder. Blavatsky var den teosofiska rörelsens grundare och hon kanaliserade också all dess information åt mänskligheten. Den Hemliga Läran är hennes stora verk.

Hos oss här i Finland har såklart den största figuren inom teosofin varit Pekka Ervast (1875-1934). Han var med och grundade det teosofiska samfundet i Finland och fungerade som dess översekreterare i över tjugo år. Ervast var en aktiv föreläsare och besökte bland annat Stockholm flera gånger för att berätta om den teosofiska världsbilden.

Som exempel på Ervasts internationella kontakter kan man nämna den skandinaviska teosofiska rörelsens årsmöte år 1900 i Stockholm, där Ervast fungerade som tolk för den teosofiska rörelsens grundande medlem H. S. Olcott. Olcott var i sin tur en nära vän till självaste Blavatsky. Ervast fick alltså djupa läror från en korrekt källa redan som ung, som en man i tjugoårsåldern.

En annan av Ervasts betydande bekanta som också stödde honom var grevinnan Constance Wachtmeister som trots sitt italienska ursprung bodde i Sverige under långa tidsperioder. Just denna grevinna förde detta berömda uttryck till de nordiska länderna. Grevinnan var också en nära vän till Blavatksy och från första början är alltså uttrycket självaste H. P. B:s.

Det har sagts att grevinnan citerade Blavatsky precis såhär: “Det känns som om allt sviker under fötterna och mörkret härskar i världen. Minns då, teosofer, att vända er blick mot Norden, ty ljuset kommer från Finland. Så säger madame Blavatsky.” I en senare text lyftes Pekka Ervast fram som den som skulle föra med sig detta. Han hade nämligen en stor uppgift i att föra samman helig information till en väg som alla skulle kunna vandra.

Man försökte många gånger locka Ervast till att stanna kvar i Sverige, men han upplevde att han behövdes i Finland eftersom hans egna syner berörde Finland, Finlands skyddsande och hans uppgift. Han handlade också aktivt för att föra in Ljus i människors liv och han gav tydliga instruktioner för ett andligt liv, i enlighet med vår mästare Jesus Bergspredikan.

Under de senaste åren har jag ofta funderat över varför det ofta är så svårt att förverkliga andligheten i vardagen. Med detta menar jag att även om Finland fick tydliga instruktioner från en mycket hög makt, så har man inte tillgodogjort sig dem här, inte ens i så kallade andliga kretsar. Tvärtom har man försökt gräva fram allt möjligt negativt och fult om Ervasts persona och verksamhet för att via dem kunna smutskasta och till och med ogiltigförklara hans produktion och meddelande till mänskligheten.

Varför är det alltså så, att de som bringar goda och tydliga instruktioner för hur man ens kan sträva mot att vara en bättre människa, de “korsfästs” alltid på egen mark. Vi som finländare kan också fråga oss om även vi har gjort detta åt den mästare som gavs vårt land. Har vi respekterat det arv som lämnades oss och som gavs som instruktioner?

Vårt andliga arv, våra rötter, har teosofiskt-kristosofiskt ursprung, men de sträcker sig nog ända till Kalevala. Det finska folkets uppgift, att upprätthålla Ljuset och att vara facklor och vandrare av mänsklighetens nya (även om den baserar sig på gammal kunskap) “religion” eller andliga stig, har hamnat i skuggan av all annan “andlig humbug”. Varför då? Min egen erfarenhet som letare är att några av människans grundenergier vinner över ljuset och det egna andliga arbetet. Dessa är lathet och själviskhet. Man letar efter något åt sig själv till och med av andligheten och sökandet efter andlighet baserar sig inte alltid på djup längtan efter Gudomlig sanning. Ervasts livsinstruktioner och många böcker ger sitt heliga svar på detta sökande. Han skapade nämligen den grund här i Finland som man idag kan bygga den verkliga andligheten på. Stadigt och definitivt lutande på sanningen.

Finländare bär också på ett arv av trauma som gör oss andligt sett rätt så långsamma, osäkra och som får oss att ofta stirra på det intryck vi ger utåt. Också inom andligheten söker vi hela tiden hjälp utanför Finland och tyvärr tas ofta även budskap från felaktiga källors budbärare emot med iver. Vad är det som är fel, hur kan vi fixa denna långsamhet eller motvilja att ta emot något som är permanent, något som ger alla en stig att vandra i vardagen istället för att följa guruer och kändisar för deras egen skull.

Nu vore det dags för oss att ta oss i kragen och förena oss så att Ljusets fackla vore möjligast stor. Tillsammans kan alla som vaknat upp till andligheten göra mycket mer än bara enskilda små grupper. Vi skulle kunna inleda en ny era som skulle basera sig på vårt andliga arv och dess vackra instruktioner och ta dem in i denna tid i förnyat format, som en del av livet.

Nu frågar jag alltså, vem bär Ljusets fackla, utöver kanske de få som strävar till att leva enligt de Heliga Instruktionerna? Vem öppnar dörren till det Kosmiska Templet av kunskap, visdom och kärlek som grundlades på vår mark redan för hundra år sedan? Vem vandrar och bär Ljuset, följer instruktionerna i sitt liv så att också andra ser och till slut följer efter?

För tiden är nu. Nu börjar allt försvinna under våra fötter och mörkret härskar verkligen i världen på ett sätt som kanske inte ens Ervast hade trott skulle komma. Det är som om mänskligheten vore fast mellan tänderna på en rovlysten varg, ropande efter hjälp, och lika väl vänder den sig gång på gång till samma varg för att be om hjälp och litar på den förgäves. Vi är rädda för vargen, vi går i cirklar, utan en gemensam andlig målsättning. Mänskligheten lever i sin djupaste illusion, varifrån alla till slut ändå skulle kunna vakna.

Nu behövs Ljusbärare, modiga förebilder och personer som starkt litar på sig själva och den uppgift som getts dem. Vi behöver inte längre hundratals andliga verk, utan ens ett enda som innehåller sanning och kunskap för hur man ska handla, så att Ljuset till slut kommer från Norden. Med hjälp av den grund som i forna tider göts här av Ljus.

Ljus är Kärlek som innesluter allt, utan att döma något, utan att lämna någon utanför. Ljus är Sanning, och då man följer den hittar man en väg som till slut är själva livet. Ljuset är en gåva till oss alla som vi tacksamma borde bära, till godo för alla. Ljuset, som flödar också i oss, kommer från en outsinlig skapande Källa som upprätthåller liv. Utan Ljus skulle inget levande existera, inte du heller. Vår gudomliga uppgift på jorden är att fungera som bärare av detta Ljus och samtidigt ge andra hopp, redskap och tro på förändring som vi tillsammans kan få till stånd. Kunskap, sanning och redskap är det Ljus som vi kan förmedla vidare härifrån. Just nu, då mörkrets tid är här, behöver vi Ljus i hela världen.

Må alltså detta vara tiden för Nordens Ljus!