Att vara särskilt känslig – en påfrestande, underbar gåva

För ett par veckor sedan fyllde jag sextioett år. Jag tillbringade min solartid på retreat tillsammans med Patrick och för oss innebar detta att vi drog oss undan från vardagen och åtminstone delvis var utom räckhåll för arbetet.
Jag hade hyrt en liten stuga i skärgården där det enligt min astrologiska karta fanns gynnsamma energier med tanke på min solarstund. Jag litade på min karta och glömde fråga Hjälparna om deras åsikt gällande platsen i fråga. Och här börjar också en historia som igen ställde mig inför en mycket viktig lärdom.

Då vi kom fram till stugan väckte dess omgivning stor förtjusning. Gammal skärgårdsmiljö, hav och skogsdungar med hassel. Vackra höga enar och knotiga tallar bildade små öar mitt bland böljande fält. Ett landskap för själen som gjorde mig hänförd. Tills min blick nådde den höga masten som reste sig på den motsatta stranden och dominerade landskapet! Lite undersökning avslöjade också att armén hade en bas på en egen ö med starka radarsystem och master bara en dryg kilometer bort.

Under de första dagarna reagerade jag inte så värst mycket på masterna, för man kommer ju nästan inte undan dem någonstans längre. På något sätt vänjer man sig, eller snarare kapitulerar inför de landskap de härskar över. Efter några dagar började jag lägga märke till lite huvudvärk, svagt pulserande, och likaså även svårigheter att koncentrera mig på mycket djupa meditationer. Genast under den första dagen stängde vi av stugans wifi-kontakt, detta är redan en bekant vana. Jag vet nog att man inte kan fly från strålning enbart genom att stänga av wifi:n, men man måste göra ens det man kan. Under en av våra meditationer såg jag plötsligt hur vi liksom var ett mål för röda ”exakta strålar” som kom från tre olika håll. Jag frågade P om han hade kommit ihåg att stänga av telefonen. Han hade glömt det, men stängde av den på min begäran. Då telefonerna var i flygläge försvann de exakta strålarna, men vi blev fortfarande liksom översköljda av ringformade vågor som rörde sig framåt ur sin centralpunkt. Vid vår stuga förenades ännu vågor från tre håll, så vi blev ganska hårt bombarderade av låg energi.

Jag beslöt då att kämpa mot de där skadliga energierna och bad som extra starkt skydd åt mig själv, för jag har redan lärt mig hur min egen känslighet kan vara en påfrestande gåva då det är fråga om skadliga omkringliggande energier. Jag har medvetet fokuserat på att stärka mitt eget fält i många år, så att jag inte skulle vara ett offer för min egen känslighet, jag skulle alltså inte kunna använda gåvan till att tjäna eftersom alla omkringliggande energier skulle ha sönder mig hela tiden. Detta arbete har lönat sig, för jag är sällan så svag längre att jag inte skulle kunna hålla skadliga energier utanför mig. Förut var det annorlunda.

Ända från barndomen har jag varit en känslig, påfrestande lipsill. Jag har reagerat på människor, ljud, ljus och platser endera rent fysiskt eller via känslor. Jag var mycket rädd för all teknik, elektricitet, apparater och klara ljus. Jag trivdes i dunkel och upplevde frid i all synnerhet på stugan i enbart ljusens sken. Jag hade lätt till gråt då jag mötte främmande människor och deras energier. Jag lärde mig redan tidigt att hemma fly från situationer där jag kände att pappa var på aggressivt humör eller mamma var ledsen. Jag var rädd och grät. Så växte jag upp till en besvärlig människa, jag var ofta en glädjedödare och en trångsynt person som klagade på allt. Jag förstår mycket väl att folk upplevde mig så, jag kunde ju inte ens själv förklara varför jag kände mig till och med fysiskt sjuk i vissa situationer.

Under årens gång lärde jag mig att observera mig själv och undersöka i vilka situationer jag reagerade mer kraftfullt. Stora supermarketar, lysrör, människosamlingar, grova ljud, hård och lågvibrerande musik samt kemiska dofter var de värsta.
Då jag sedan på allvar vandrade stigen av andlig utveckling lades andra människors låga tankar eller låga frekvenser – i all synnerhet de som riktades mot mig – till på listan, fortsättningsvis starka ljud eller låga frekvenser som vissa talade med. På samma sätt förstärktes emellanåt dofter och lukter många gånger om så att det var nästan omöjligt att röra sig på platser med mycket folk. Stora kraftledningar hade sönder fältet och jag kända det till exempel då jag gick under dem. Och till slut steg mobiltelefoner och datorer med alla sina skadliga funktioner in i bilden. Jag har svårt att fokusera på att tala i telefon, mina öron och ansiktet börjar bränna, jag tar hellre emot e-post. Jag är besvärlig då jag inte svarar i telefon direkt varje gång.
På samma sätt har jag svårt att koncentrera mig om belysningen eller datorskärmen lyser starkt. Ansiktet börjar rodna, ögonen svider och jag har småningom börjat få starkare tinnitus. Alla dessa ”påfrestande” symptom gör mig fortfarande till en besvärlig människa, även om jag för det mesta tiger om dem om jag är tillsammans med andra än mina egna närstående.
Ofta är det också så att jag inte kan äta allt som andra äter på grund av matens energi. Jag ser livsmedlens information och bioenergi och kan ibland bara inte stoppa allt i min mun. Som vegetarian är det överhuvudtaget inte lätt att hitta bra mat, även om detta har förändrats mycket mot det bättre under de senaste åren. Jag har också svårt att äta mat som innehåller för mycket information, alltså många olika ingredienser eller kryddor. Ni kan bara föreställa er hur påfrestande denna känslighet är för andra! Jag är en besvärlig stropp. Jag kompromissar dock, för det finns ofta situationer där man inte kan välja vad man äter. Sedan måste man bara stå ut med konsekvenserna, för vibrationen sjunker och det finare maskineriet rubbas.

Att vara särskilt känslig är ett omfattande tillstånd där man försöker leva i denna ”normala” värld och detta innebär ofta mycket arbete. Sinnena belastas och så även nervsystemet. Hos mig har belastningen synts som kraftig nervvärk, kliande hud, huvudvärk och som värst rytmstörningar i hjärtat. Sköldkörteln har reagerat på grund av det kontinuerliga stresstillståndet och ibland har det förekommit tider då hela kroppen har känts helhetsmässigt överkörd och jag bara har sovit.

Det är inte alltid lätt att leva med sinneskänslighet. Jag talar inte gärna om överkänslighet, för att känna av allt det osynliga borde vara ett naturligt tillstånd för oss alla, inget över-tillstånd som är en olägenhet. Vår utvecklade värld stöder bara inte utveckling av känslighet och inte heller finare vibrationer överlag. Det enda alternativet som återstår är att vi alla känsliga bara måste hitta sätt att klara oss i denna värld, så att vi inte skulle behöva hamna helt vid sidan om den. Man måste lära sig skydda sig själv på något sätt.

Då ett kraftfullt känslighetstillstånd av en eller annan orsak är aktivt tiodubblas informationen som kommer via sinnena flera gånger om. Det är som om man skulle stiga in i en värld där alla ljud slår dig och förorsakar fysisk smärta. Likaså kryssar ljus och färger överallt runt omkring dig och emellanåt slungas starka strålar från människor även mot dig, också de gör ont. På samma sätt hör du skadande ljud, till exempel om du lyssnar på maskingjord musik utan heliga frekvenser eller musik som innehåller ett aggressivt budskap eller ytliga ord.
Allt detta attackerar en och gör ont. En stund senare befinner du dig i ett tillstånd där du inte hör något annat än någon slags kakofoni och öronen poppar ut, du kan inte fokusera på vad någon säger och ljus förorsakar smärta djupt i ditt huvud. Efter ännu en stund i dessa energier börjar nervsmärtan, som framskrider från extremiteterna mot hjärtområdet. Huvudvärken har redan börjat och det är svårt att hålla ögonen öppna. Du gäspar hela tiden och känner hur hjärtat hoppar över slag för att sedan snabbt ta igen dem. Allt som kommer via sinnena gör fysiskt ont. Du ser också konstiga varelser som du inser att är vilsegångna själar som blivit kvar i mellanstadiet med sina lidanden. Du känner också av underliga varelser i fälten hos människor som vandrar vid din sida, varelser som talar om till exempel spritbegär eller något annat beroende. Du upplever också helt främmande människors känslor och deras själsliga tillstånd. Någonstans i bakgrunden uppfattar du och ser änglar som försöker ta kontakt med sina egna människor. Din vibration har sänkts av belastningen och då kan du inte längre reglera vad som kommer via dina sinnen. Din hud är öm för beröring.

Vår värld är så full av energi som hela tiden kryssar omkring och den syns, känns, hörs, luktar och emellanåt till och med smakar. Med tiden blir man nedstämd och till och med arbetsoförmögen av att uppleva allt detta, för krafterna räcker bara inte till för att hålla denna värld på utsidan.

Min text kan låta som en förfärlig överdrift, men det är den inte. Jag har beskrivit vad känslighet kan vara då den är som värst och jag har upplevt fler än några sådana dagar i mitt liv! Jag har också upplevt hur folk klandrar mig för mina överdrivna reaktioner och för att jag på flit gör mig själv besvärlig. Det har också sagts att jag bara är en dåre som behöver rätt slags medicin, med hjälp av den försvinner alla de där känningsillusionerna.

Under årens gång har jag förstått gåvan med min känslighet. Då jag på allvar har fokuserat på att rengöra min egen vibration, mina känslor och min fysiska kropp så har jag äntligen hittat ett tillstånd där min gåva tryggt kan tjäna, så som det är meningen. I mitt starka ljusfält kan jag öppna mina sinnen för högre, mångdimensionella världar och kommunicera med högre varelser samt hämta information från dessa världar. Såhär är känsligheten avsedd att fungera, för dess uppgift är att tjäna och hjälpa. Mina erfarenheter från så många år har varit till hjälp också för dem som har liknande upplevelser av sin egen ”sinnesöverkänslighet”. Jag har kunnat föra med mig råd och förståelse ibland också i väldigt svåra situationer där någon är rädd för att hen blivit galen eller där någon råkat ut för diskriminering i sin egen omgivning.

Såklart kan man också välja att sträva till att eliminera alla sådana där skadliga energier och på så vis klarar man sig bättre i detta samhälle. Detta leder ofta till ett ensamt liv där gränserna bara blir allt stramare under årens gång. Det finns också de vars mening är att utveckla sig själva så att de kan tjäna via denna känslighet. Jag hör till dessa tjänare. Och nu, då jag blivit vis efter många års erfarenheter, vet jag att vi känsliga kan hitta rätt metoder för att bli starkare och ta våra finare sinnen i användning på ett sätt som är till nytta också för andra.

Min solartid var en liten kamp för att hitta balans så att vi kunde koncentrera oss på det viktigaste, alltså att medvetet gå igenom solardagarna. Under denna solartid blev det klart hur min kropp fortfarande är min svaga länk, för min kropp protesterade kraftfullt i ett par dagars tid. Min fysik så att säga kraschade under några dagar så att jag inte ens kunde gå i små uppförsbackar utan att bli andfådd och utan att pulsen steg till närmare hundrafyrtio. Även en liten ansträngning gjorde mig yr och världen började susa omkring mig. Jag var tvungen att ge upp gällande motionen och börja fråga vad som var på gång. Hjälparna svarade att platsen inte stödde solarenergins förändring, även om det hade sett så bra ut på astrokartan. Jag hade glömt en viktig sak, alltså att be om Hjälparnas åsikt. För det andra så skulle jag inte ha fått fasta på samma sätt som alltid innan min solar. Jag hade glömt att bekräfta även detta och bara gått efter samma mönster som också tidigare då solaren närmar sig. Resultatet blev en överdos av skadlig strålning från alla håll och som följd av fastan ”kraschade” sköldkörteln, vilket förde med sig rytmstörningar i hjärtat.

Detta var tufft, men en viktig lärdom i att man inte längre kan anta saker i detta skede, utan man måste alltid vända sig till Hjälparna för att försäkra sig om saker. Jag medger nog, igen en gång, att jag igen hade satt mig själv åt sidan och inte lyssnat tillräckligt på de tecken som min kropp hade skickat redan före solartiden. Mycket arbete vid datorn, lyssnande på andras oro och tankar, timmar tillbringade i bilen och för lite sömn. Så klumpades allt ihop före min solar och jag fick en tydlig läxa i att man behöver ta hand om detta tempel ännu mer ju äldre man blir. Gångna år, bedrövelse och motgångar har lämnat sina spår, tråkigt nog. Vi behöver vara starka på alla punkter, också vid denna lägsta länk, alltså på kroppens plan. Lyckligtvis är jag ändå frisk, men denna hälsa bör man värna om ännu mer, för vår omkringliggande värld stöder den inte, tvärtom. Och ju känsligare man är till sin energistruktur, desto starkare reagerar man, Nu åter igen skynda långsamt framåt och bli starkare, lyssnande till mig själv.

Min solarstund var ändå fin, alla de föregående dagarnas smärtor till trots. Jag fick uppleva Hjälparnas närvaro och budskapen om situationen gavs med kärlek. Jag kan bara ödmjukt tacka, för även denna lärdom var nödvändig för att större skada inte skulle ske. Livet är ju lärande och tillväxt, ända till slutet.

Låt oss alltså vara känsliga på ett kraftigt sätt, på kroppens, själens och andens energetiska plan. På så vis kan vi uppfylla vår uppgift här i den konkreta världen, så som det är meningen.