I templet

Det kan hända att inte ens alla finländare vet att vi som folk har välsignats med ett andligt arv och tempel, vars fysiska reflektion på jorden ligger i Jyväskylä. Det är fråga om det teosofiska-kristosofiska arv som Pekka Ervast efterlämnade åt oss med sitt eget enastående arbete. Arvets vackra, fysiska del är P.E:s tempel alldeles i hjärtat av Jyväskylä, men även en samling bestående av tiotals böcker är en del av arvet. Dessa böcker är en omåttligt värdefull källa till andlig vägledning som för sin del nog också ger oss förpliktelser. J.R. Hannula fortsatte P.E:s arv med sådan vördnad och sådant engagemang att jag inte känner till att något liknande skulle ha skett under de senaste hundra åren. Också han efterlämnade tiotals böcker som hjälp, stöd och inspiration för alla oss vandrare på den andliga stigen.

Jag började bekanta mig mer djupgående med Ervasts verk och undervisning först år 2008. Jag hade nog läst verk av Blavatsky, Leadbeater, Sinnett och Besant, men jag hade inte stött på den finländska Mästaren. Jag verkligen snubblade över Ervasts och Lehtonens böcker i biblioteket Metso i Tammerfors, där det på den tiden fanns en Ta och Lämna-bokvagn. Därifrån plockade jag med mig mina första böcker av Ervast. Så småningom började den finländska teosofiska rörelsen och dess historia öppna sig och ju mer jag bekantade mig med den, desto mera fördjupades min respekt för dessa stora arbetets mästare. Numera har jag en stor trave böcker av alla finländska teosofer och kristosofer som jag nästan dagligen läser och studerar.

Det var ändå först nu i sommar som jag för första gången besökte templet, även om jag hade bekantat mig med bilder och historier om det. Vi var i Jämsä för att ha avslutningsfest tillsammans med våra nyutexaminerade lärargrupper och i samband med det bokade vi besök i Ervasts tempel.

Den gladlynte Sampsa, en medlem i den lokala föreningen, tog emot oss och berättade om templets historia och Pekka Ervasts skeden i anknytning till det. Vår grupp fick en täckande berättelse om templets uppkomst- och verksamhetsstadier. Vi ställde också upp oss för en gruppbild och blev så fotograferade tillsammans, på samma sätt som de forna sommarkursdeltagarna förr i tiden.

Min personliga upplevelse i templet var djup. I templet fanns en ren grundenergi, även om den hade bleknat av verksamheten och energierna hos så många olika grupper som hyrt utrymmena under tiotals år. Historien steg fram bakom ridåerna och den heliga avsikt, målsättning, som Mästarna hade haft blev nästan plågsamt tydlig.

I tempelsalen framför Pekka Ervasts porträtt fanns fortfarande en ren och vacker gyllene portal som var kopplad till helig kunskap.

Jag stod en stund på denna plats och upplevde det som om två världar sammansmälte via min fysiska varelse. Jag erfor ett starkt flöde som inom mig lyste upp en djupare världsbild just i anknytning till Finland. Med svällande hjärta tog jag emot detta inre upplysande. Nu menar jag inte att jag blev upplyst, jag är väldigt långt ifrån det, utan ett upplysande i mitt hjärta av det djupa arv som de stora hade efterlämnat åt oss här i Finland.

Plötsligt stod det fullkomligt klart varför jag denna gång fötts i Finland och på vilket sätt det egna andliga arbetet skulle komma att fördjupas. Förenandet med denna heliga kunskap förde såklart också med sig mera förpliktelser gällande detta vårt andliga arv. Jag litar ändå på att vi som grupp och kollektiv är starka och att många år av att gå utmaningar till mötes har förenat oss så att vi snyggt redan kan sträva i samma riktning. Vår egen rengöringsmetod står på intet sätt i konflikt med Ervast & Co:s budskap, tvärtom är den just det tillägg till deras arv som behövs i denna tid. Det var och är fortfarande tydligt att arvet måste föras vidare, på alla sätt göra det tillgängligt för så många som möjligt. På så vis förenades vi med de andra som redan utfört detta arbete i åratal.

Det fanns verkligen vägledning på många håll då vi just i denna stund av livet och tiden tittade förbi där. Vi har redan en längre tid letat efter ett nytt hem för vårt kollektiv i området Mellersta Finland och Norra Savolax och bara en månad innan vårt besök hade vi hittat ett nytt ställe. Införskaffandet av det är fortfarande på hälft, för precis som förr i tiden ställer materian upp egna hinder för förverkligandet av heliga idéer. Som kollektiv är vi fortfarande kraftfullt på väg i denna riktning och ett nytt besök i templet har redan bokats in. Det behövs stora kraftansträngningar och skapande av gemensam energi för att vår flytt ska förverkligas och vi kommer till en plats där ännu flera familjemedlemmar kan bo nära varandra, på samma tomt. Jag tror att vår riktning välsignades också under tempelbesöket.

Tack alla Mästare av andligt Arbete, för att vi får förena oss med er ännu starkare.

Eija