En 40 år lång stig

Tankar sprungna ur en sökandes 40 år långa erfarenhet, svar på frågor som ställts, del 1

Vad är andlighet?

Detta är en fråga som det är bra att fundera på om och om igen så att ens egen andliga strävan och målsättning ska förbli rena och klara.
Om man funderar på ordet andlighet så uppstår en tanke om att det är ett liv där man strävar till kontakt med Anden (på finska Henki). Och vad är Anden i sin tur? Inom olika filosofier benämns ande på olika sätt, men dess helighet och ursprung torde vara liknande. Ande finns inom var och en av oss och man kan benämna det som livskraft, eller så kan man beskriva det som en del av Gud inom oss. Gud, den stora Källan som upprätthåller och skapar liv, finns inom oss som ande, som en gnista, och håller oss vid liv. På finska är anden alltså ”något” som finns inom oss och som håller oss i vår kropp och vid liv. På finska säger man också att nu åkte anden iväg (nyt lähti henki). Detta ordstäv beskriver döden. Med detta som grund kan man tänka sig att Anden är den gudomliga del hos människan som inte är bunden till denna kropp utan som åker iväg, återvänder till sin skapare då kroppen dör. Vi kan också kalla den för vårt högre jag, åtskilt från vårt lägre jag, vår kropp och våra egna viljor.

Därmed innebär andlighet en strävan att leva i kontakt med sin gudomliga gnista, alltså i kontakt med sin egen odödliga ande som är en del av Gud. Detta är ju människans mening då vi befinner oss i kropp på jorden. Att sträva till kontakt med anden är dock inte bundet till någon kyrka eller bara till någon enskild religion, utan detta är alla själars strävan då de föds ner på jorden.

För att vi ska nå denna andlighet och detta andliga liv behöver vi hitta metoder för att göra just detta. Var och en av oss är fri att söka och välja längs med vilken stig vi vill uppnå andens vägledning i vårt liv. Det viktigaste är såklart att vi aktivt strävar till det i vår egen vardag, för andlighet är inte beroende av de kurser vi går på eller någon annans vägledning. Egentligen är det tvärtom, för ju mer vi söker utanför oss själva desto mer förvirrande upplever vi ofta allting. En inre glöd, viljan att leva ett bättre liv, att sträva till att vara en god människa och att vara en mer kärleksfull närstående inför alla är korrekta tankar som står i enlighet med anden. För att den godhet, kärlek till nästan och tolerans som finns inom oss ska kunna komma fram krävs det strävanden och eget arbete för att vi ska omvandlas till människor som strävar till godo för alla istället för till själviskhet. Anden, eller andligheten, dömer inte, känner inte överlägsenhet eller vilja att underkuva andra, utan den är tolerant och strävar till att föregå med gott exempel.

För att vi som letar efter sanningen en dag skulle kunna säga att vi lever ett andligt, av anden styrt vardagsliv måste vi först avlägsna de hinder som står i vägen för denna kontakt. Varje person med sann strävan hittar nog de metoder och läror som leder i denna riktning. Mästare och stora Lärare har ju kommit ner till jorden och fört med sig de riktlinjer som behövs. Som exempel kan man nämna Jesus och den nulevande, stora fredens och medkänslans lärare Dalai lama. Egentligen är alla som själva lever som de heliga böckerna råder oss stora jordiska exempel på hur hat, dömande, hämndlystnad och andra ”synder” på jorden övervinns med kärlek och fram för allt med eget andligt arbete.

Vad är New Age?

Då man googlar definitionen av New Age får man en väldigt brokig bild av olika riktningar och det beklagliga är ju att denna definition av NA inte följer med sin tid. NA var förmodligen ett slags uppvaknande, kanske till och med en protest då den uppkom, för via den började man leta efter en annan slags mer personlig sanning om Anden. Kyrkans dömande, missbruk och maktutövning som pågått i århundraden var en delorsak till att en rörelse bort från kyrkan började uppstå över hela världen. New Age-rörelsen förknippas inte med religiositet, utan dess tanke är ett personligt sökande och upplevande, som visserligen i denna tid har fått allt mer besynnerliga former.

Under definitionen NA buntar man i denna tid ihop allt som vem som helst kan påstå vara andligt sökande, verksamhet eller stig. Då man följt denna, ursäkta uttrycket, andliga cirkus i över fyrtio år också här i Finland, så kan man inte annat än att känna medkänsla för dem vars strävan är att finna sanningen om hur man kan sträva till kontakt med Anden. Min egen upplevelse är att New Age nuförtiden redan är en så stor soppa att man inte längre kan finna andlighet där. Eller åtminstone är det mycket svårt. Därför har också många som strävar efter kontakt med Gud och sitt eget högsta lämnat dagens New Age-strömning. Den innehåller så mycket underliga saker, magi, användning av droger, utnyttjande av andra sökanden, beundran eller förnekande av mörkret att man inte längre kan kalla den för andlighet. Såklart hittar man under benämningen säkert också mycket gott, äkta hjälpare och vandrare av den andliga stigen.

Nuförtiden är NA en stor rörelse som under årtiondenas gång upprepar samma ”misstag”, en ny generation alltid på sitt eget sätt. Många riktningar strävar knappt alls till själens och kroppens renhet, vilket borde vara en av andlighetens viktigaste tankar. De vågor, alltså ”andliga” teman som är på modet, som frekvent gås igenom i denna tid är alltså till största delen upprepningar av gångna årtionden, kryddade av denna tids fenomen. Det som också fortfarande förenar gångna år och denna tid är sättet på vilket man strävar till andlighet via själviskhet, genom att förverkliga egna viljor. Även konspirationsteorier och miljontals youtube-kanaler som spottar ur sig vad som helst anknyts idag till NA. Deras budskap baserar sig inte ens nödvändigtvis på andliga lagar eller strävan till det goda, utan oftast baserar de sig på någon ”uppvaknad” persons vilja att få uppskattning, uppmärksamhet och många följare. Man kan inte tala om ansvar särskilt ofta.

Grundläggande NA sägs vara tarotkort, spådomar, olika ritualer, idealisering av ett fritt liv, betonande av sexualitet och kropp, skapande utgående från egna viljor endast till godo för sig själv samt även att motsätta sig något och göra uppror mot systemet. Var finns då Anden och strävan till kontakt med den?

Religionerna då?

Om ni under den senaste tiden har följt med nyheterna, till exempel kyrkans egna kampanjer eller Yles artiklar som publicerades denna vecka, så har ni säkert märkt att det pågår ett slags krig mot valfrihet och även religionsfrihet. Jag tycker såklart att det är bra att lyfta fram dessa saker, i all synnerhet eftersom det inom denna NA finns så mycket verksamhet som verkligen skadar själen och människan. Men det vore fint om man också skulle lyfta fram kyrkans dömande och rent av förföljande verksamhet. Det som egentligen är skrämmande är att kyrkans representanter utbrett kan definiera vad som är tillåtet och vad som borde fördömas. Alldeles som om vi höll på att gå tillbaka till den mörka medeltiden och dess förföljelser. Även vår upplevelse är nämligen att kyrkan mest har skymfat, dömt och attackerat också vår frid och vårt kollektiv som strävar till ett andligt liv. Jag kritiserar inte religion eller enskilda troende och goda människor, utan jag förundrar mig över en viss grupps föreställda rätt att attackera och bunta ihop all annan verksamhet än sin egen och döma den.

Om kyrkan och institutionen i anknytning till den i allmänhet vore kärleksfulla, om de skulle öppna sina dörrar och hjärtan för alla och även avskaffa arbetstiden, så tror jag att kyrkan inte skulle behöva bedriva en kampanj där de smutskastar och till och med svartmålar andra riktningar. Om individer som följer Jesus läror och strävar till godhet skulle finnas på synliga platser i kyrkan och dess trosinriktningar så skulle denna godhet dra till sig människor som letar efter Gud. Kärlek till sin nästa gentemot alla människor skulle få troende att återvända till kyrkans krets. Från den senaste mässan i Joensuu som vi deltog i har vi ett exempel på hur kyrkan tog sig också dit och kom även till vår verksamhetspunkt för att ropa och smutskasta oss i dess namn, att bara de bär kristus i sitt hjärta. Dömandet i Jesu namn pågick i flera minuter tills de överlägset leende förflyttade sig till nästa offer medan de fortfarande pekade finger mot oss. Jag förstår mycket väl att ett sådant beteende snarare fördriver folk från kyrkans kretsar än får dem att längta dit. Den viktigaste läran om att älska dem man upplever som sina fiender förverkligades inte riktigt.

Vad är en troende människa?

Den som tror på Gud, den levande Skaparen, Källan, den Högre Kraften och/eller Hans sändebud på jorden är troende. För detta behövs ingen kyrka, ingen högsta makt som mäter hur mycket en människa tror och inte heller en makt som definierar människans ”synder” eller skrämmer med fördömelse. Den älskande Gud älskar alltid, för varje människa är en del av denna stora upprätthållare av Liv. Kanske vore det dags att i detta förflytta sig till ett nytt skede, en ny tid ;), där vi alla skulle kunna ty oss till Kärlekens Gud utan rädsla för att någon dömer vårt sätt att närma oss Gud. Utan tolerans och strävan till att älska sin nästa förändras inte världen, men kanske är detta en för stor lärdom för mänskligheten.

Jag tror fortfarande på en god Gud, alltså på en Källa som skapar och upprätthåller liv också här på jorden. Gud är Kärlek och kärlek är inte en varelse med en maskulin figur och vilja att hämnas, vilja att skilja rätta troende från felaktiga eller vilja att hata sina skapelser. Vore det inte redan dags förflytta sig till kärlekens tro som inte behöver religioner man krigar och förstör liv över? Är inte ni också trötta på den eviga strid som pågår i vår värld? Det är jag, jag var det redan som femåring då jag för första gången kände igen världens energi. I nästan sextio år sedan den stunden har jag burit på denna sorg, men till sist har jag vänt den till en strävan som kan göra världen bättre. Ingen av oss kan utföra underverk, men vi kan förändra oss själva i en bättre riktning och på så sätt även vår värld.

Jag hoppas ännu att jag en dag ska möta en representant för kyrkan som utan rädsla och fördomar skulle vara beredd att dela sina tankar med oss. Åtminstone jag skulle ha frågor jag undrar över till en Bibel-expert. Jag skulle till exempel vilja förstå varför det testamente som den senaste Mästaren efterlämnade åt mänskligheten inte upphävde det gamla? Kanske har jag ännu några årtionden på mig att få svar på mina frågor som jag funderat på i så många år.
Om Gud vill 🙂

Må så gott och tro på det goda i er själva, i varandra och hitta det också i världen. Var också själva toleranta och kärleksfulla exempel. Detta behöver vi verkligen i denna tid.