Med 40 års erfarenhet, del 2

Fortsättning på föregående blogg. Svar på frågor, del 2.

Hur vandrar man i Jesu fotspår i denna tid?

Vandrandet i Jesu fotspår är ur den andliga utvecklingens perspektiv ett annorlunda tillvägagångssätt än det traditionella kristna perspektivet, och nu är det inte heller meningen att försöka öppna detta stora ämne ur denna synvinkel. Jag är på intet sätt expert på traditionell kristendom, utan jag tror att de kristna kyrkorna tar ansvar över den.

Ur min, en vanlig människas synvinkel, är denna fråga inte så stor, även om den anknyts till stora mysterier som öppnar sig med tiden om man bara noga letar efter dessa fotspår och följer dem i sitt eget liv. Till slut uppnår vandraren på denna stig en upplevelse som förändrar allt, en upplevelse av hur Kristusljuset fyller också den jordliga varelsens alla sidor.
Detta är inte lätt att uppnå, i all synnerhet inte i denna tid, men var och en av oss kan betrakta det som livets målsättning. Tro på att denna möjlighet kan förverkligas då man binder sig vid den gör en stark och det vardagliga livet fylls av rikedom.

Alla vi som strävar till ett bättre liv för alla varelser vill ta in de riktlinjer Jesus gav oss i våra liv. I sin enkelhet innebär detta att följa vissa råd i vardagen så att vi strävar till att vara bättre medmänniskor för andra, bättre människor som strävar till att leva ut en ny slags mänsklighet och dess riktning. Dessa riktlinjer har funnits till i över tvåtusen år, men av någon orsak har vikten av dem överskuggats av en annan slags lära.

Nu är det dags att aktivera dessa riktlinjer igen i enlighet med vad som gavs oss för hundra år sedan. Var och en kan inleda vandringen på denna stig genom att undersöka förklaringarna och riktlinjerna i Pekka Ervasts Bergspredikan och fundera på hur de i praktiken skulle kunna uppenbara sig i denna tid. Tanken är att sträva i denna riktning, inte att tänka att jag kan inte följa dem, för det är omöjligt även i denna tid. Förändringen är långsam och en delvis tyst inre process då dessa riktlinjer lager för lager öppnar sig för den som strävar till utveckling.

I sin enkelhet är ju riktlinjerna som Jesus fick av Urkällan, av Gud, följande:
1. Vredgas icke.
2. Var ej oren ens i dina tankar.
3. Avlägg icke ed.
4. Stå icke emot det som är ont.
5. För icke krig, älska alla människor.

Individen kan inte följa dessa riktlinjer utan att ett nytt liv inleds för henne. Hennes omständigheter förändras, säger Ervast, Finlands store vise man och Mästare. Här vill jag tillägga en tanke, nämligen att genom att följa dessa riktlinjer inleds ett liv som har en betydelsefull målsättning och ett mål som är alla människor till nytta. Vårt kollektiv vet också helt i praktiken vad det innebär att omständigheterna förändras, för i enlighet med attraktionslagen möter den andliga sökanden saker och händelser som hjälper stigens vandrare att växa. Till slut, då sökanden har rett ut sina hinder, sina största lärdomar, ställs man inför en stund i livet då man med tacksamt hjärta kan konstatera hur mycket allt i ens liv har förändrats. Och i en så vacker och god riktning.

Givetvis kommer inte denna bättre tid, ett liv som respekterar alla varelser och som baserar sig på kärlek till nästan, plötsligt till jorden, utan som Mästaren Ervast säger:
Himlarnas rike kommer inte av sig självt. Det stannar uppe i andens världar tills människorna ber det ner till jorden. Men bön är inte munnens tal, utan själens längtan till högland och andens stumma kontemplation. Inte heller uttöms bönen i tankar; den förverkligas i handlingar och rengörs till ny kraft i sanningens heliga eld.

Andlig materialism?

Då man i årtionden har letat, längtat efter det Högsta, stapplat, fallit och åter igen rest sig och klivit tillbaka upp på stigen, då har den stora lärdom vi alla som anser oss vara andliga människor förr eller senare måste möta blivit mycket tydlig.
Nämligen själviskhetens stora och även svåra lärdom. Hur anknyts då denna tanke till frågan om andlig materialism?

Under de senaste årtiondena har det andliga sökandet fått mera skadliga och oroväckande drag vad gäller den sökande. Självupptagenhet, självrådighet och själviskhet betonas i många inriktningar. Och i många ligger allt fokus bara på en själv och på att förverkliga egna viljor. Visst förstår jag att mänskligheten också i övrigt befinner sig i ett utvecklingsskede som kraftfullt betonar individen, i enlighet med det kollektiva planet eller utvecklingsstadiet. Men! Vi har redan i många årtionden varit medvetna om denna skadliga riktning, vart den för mänskligheten och säkert också vår planet. Eftersom all förändring, också positiv, börjar med individen så är individens andliga utveckling avgörande.

Under de senaste årtiondena har så många själar vaknat, så som det också är meningen och detta är rätt riktning. Men den andliga materialismen, för att inte kalla det shopping, har snärjt så många uppvaknade att själens väckelseröst har sjunkit ner i ett träsk av olika, hela tiden nya kurser, mässoevenemang, fjädrar, stenar, otaliga orena behandlingar och tusentals olika slags sessioner. Den andliga sökanden blir väldigt lätt en andlig frossare som vandrar med lappar för ögonen och famlar efter hela tiden nya upplevelser åt sig själv som känns på något sätt, med önskan om att “få ett spännande budskap eller en upplevelse, att bli något, hitta sin andliga uppgift osv”. Och tyngdpunkten i denna tanke ligger på mig själv. Om jag bara skulle få uppleva något som någon lovar mig i form av en behandling eller kurs. Även jag har så ofta hört människor säga att det där var ju en tråkig kurs, klarsynt person eller workshop, för jag själv fick ingenting ut av det.

Om vi så småningom skulle släppa taget om tanken “jag bara strävar till nytta för mig själv, för att få en egen upplevelse eller egen glädje”, så skulle man kunna börja se allt detta delvis även skadliga utbud med helt andra ögon. Andlighet är nämligen inte klarsynta personer, mässor, euforiska upplevelser eller karma som bör avlägsnas under behandlingar, utan andlighet är arbete med sig själv så att det Högsta Jaget till slut skulle kunna bringa den allra mest otroliga upplevelsen, som alla trots allt längtar efter i sitt innersta. Även om många shoppar på det så kallade andliga området för att uppnå något, så har alla ändå möjlighet att stanna upp och granska sin stig dittills och fråga sig själva: vad strävar jag efter, vad längtar min själ efter på riktigt?

Jag vet av erfarenhet att egentligen nästan varje sökandes själ längtar efter sin egen Högsta del och vill smälta samman med den och dess vägledning. Kära ni som letar efter Ljuset, man hittar den inte på mässor, inte på kurser eller via en behandling hos någon, men man kan få en impuls mot en större vilja att söka sitt innersta via dessa. Då vore det dags att stanna upp inför de andliga riktlinjer som har getts mänskligheten i århundraden. Riktlinjerna har inte föråldrats och de är inte heller onödiga numera, utan de är fortfarande aktuella. Problemet med riktlinjerna är inte att de är gammalmodiga och problemet är inte heller tanken om att de inte skulle höra hemma i denna “nya gyllene tid”, utan problemet har alltid varit att de inte har följts eller att man inte ens på individnivå har försökt sträva i denna riktning.

Mänskligheten har sin karma som får själarna att om och om igen, från århundrade till århundrade, upprepa samma mönster och samma misstag, till exempel krig, istället för att på riktigt vakna upp till det tillstånd mänskligheten befinner sig i. Den klassiska klichén “var förändringen du vill se i världen” gäller fortfarande och utmanar oss envar till ett nytt skede på både individens, samhällets och även hela jordklotets plan. Karma försvinner enbart med hjälp av förändring, till exempel kan ingen som gör energibehandlingar avlägsna den ens från individen, och likaså kan inte heller till exempel hjälpare någon annanstans ifrån rengöra mänskligheten från den. De andliga lagarna gäller, ty så är det menat.

En underbar och givande vinterdag med stort ljus åt er alla. Också på våra webbsidor finns riktlinjer för vardagen om hur man når förändring som hjälper alla varelser.

Med Ljusets hälsningar, Eija