Livets Stjärnas Tempel

I forna tider, redan i begynnelsen av vår blåa planets tidigaste cykel, fanns bland er ett folk som tjänade Ljusets Kraft, som skapade och upprätthöll världen överallt. De hade en stark kontakt med denna krafts flöde som upprätthöll jordklotet. Folket levde av kärlek till sin Skapare och deras kroppar krävde inget mer. Endast två gånger under solens cykel visade de sin högaktning gentemot jordens medvetande, den Heliga Modern, genom att avnjuta kristallklart heligt vatten som kunde utvinnas enbart ur två källor. Den ena stod under folkets äldstes beskydd och den andra fanns hos den heliga uppgiftens Sändebud,

Detta folk hade den viktigaste uppgiften i jordens krets, ty det hade helgat sitt liv åt att via den permanenta kontakt med Skaparen de upprätthöll ge den jordliga världen sin korrekta riktning och livskraft, vilka garanterade gudomlig utveckling och målsättning. De svarade direkt inför den Skapande källan som då upprätthöll och vakade över Livets Stjärnas, alltså Solens, värld. Livets Stjärna var för dem den gudomliga Kraftens budbärare och därför bugade de sig inför den med sin enda uppgift att hålla kontakten och Ljusets flöde klart, för hela den dåvarande mänsklighetens skull.

Jag var detta folks till sin uppgift utvalda Sändebud.

”Jag vandrar den så välbekanta stigen mot den plats vars namn vi inte nämner och inte heller på annat sätt förkunnar. Vår högaktning för det heliga tempel den Skapande källan gett oss är sådan, att jag på intet sätt kan beskriva den. Vi talar aldrig, utan vi använder ljud enbart i extrema situationer, egentligen bara i samband med heliga ritualer. Ty vi behöver inte ord, utan vi bara vet hur energierna i oss själva och i vår omgivning rör sig, vi liksom avläser dem, eller lever dem. Orden kom först långt efter oss, då de plantor som är människorna redan hade fallit ur det Skapande flödet och via sina sinnen sjunkit ner i världen.

Stigen slingrar sig bland träd som strävar upp mot himlarna och klungor av ormbunkar som reser sig ur jorden. Jag andas djupt och rytmiskt så som jag blivit lärd och mitt fokus ligger i den Skapande kraften. Min vandring följer även den rytm som ingår i vår ritual och den känns i min kropp likt en helig sång, en hyllning, som vibrerar till alla världar i Livets Stjärnas krets. Jag vet att man i just denna stund följer oss överallt i de andra världar vi står i kontakt med. Jag känner kärleken och stödet från deras egna heligheter då jag närmar mig det heligaste i vår värld, vårt tempel.

Då jag vandrar känner jag hur topassmycket på min panna gungar i takt med mina steg. Den avger sin egen vibration just vid det ställe av min skalle där jag behöver den under min kommande uppgift. Jag är fullkomligt ett med denna stund, det förgångna och framtiden. Det är som om jag skulle titta på en vibrerande bild av energi som aldrig börjar och aldrig slutar.

På fötterna bär jag flätade skor och de är helgade för just denna uppgift och välsignade för denna stig. De bär mig in i den allt tätare, djungellika skogen. Den omger min vandring och skyddar med sin svalka. Paradisets stig, jag minns att min välsignade förälder har sagt: ’kom ihåg att alltid högakta den med dina steg, ty världens öde är beroende av den’.

Jag rör mig i ett utvidgande energetiskt tillstånd och ju närmare jag kommer vår heliga plats, desto mindre är jag längre medveten om min fysiska varelse. Jag förenar mig allt starkare med Kraften och jag känner min skapande förmåga aktiveras. Jag existerar inte längre som en fysisk figur, utan jag har förändrats till Ljusets sändebud som bör utföra sin heliga uppgift i kontakt med den Skapande Källan.

Ljuset skulle förblinda mig om mina fysiska ögon vore uppenbarade, ty plötsligt tar stigen slut och jag når den helt och hållet runda glänta som fylls av Ljus och i vars mitt ett heligt, rituellt stenblock täckt av pelare och lövverk ligger. Heliga tecken pryder stenens yta och jag vet att bara jag kan se dem. Vårt folks äldste har redan intagit sina platser och de har anlänt till gläntan längs med stigar som motsvarar var och en av deras uppgifter.

Runt stenblocket finns en sfär av gyllene Ljus som skyddar det och håller dess kraft i styr. Därför får bara en som är utvald för uppgiften stiga in i den. Någon som har tecknet Källan gett i sina ögon. De bör stråla med samma glans av blå topas som stenen på pannan. Detta är vårt folks uråldriga kännetecken och innehavaren av detta heliga tecken ger hela sitt liv för att tjäna endast en uppgift. Det heliga tecknets speglar ger också sin bärare styrka att fortsätta sitt fysiska liv, även om medlemmarna i den heliga familjen omkring henne var och en med tiden förflyttar sig till sitt stjärnhem. Den utvalde lever tiofalt längre än andra, ty hon upplever ingen tid och inte heller solens cykler via sin kropp. Den kontinuerliga kontakten till Källan är det som ger henne liv, även om jordens tid skulle passera.

Jag stiger in i sfären tillsammans med heliga ljud. Jag väntar en stund, tills jag känner hur Livets Stjärnas flöde aktiveras mycket kraftfullt. Runt omkring mig upprepar mitt folks äldste ett heligt ord på just rätt frekvens och där via skapar de sin egen gudomliga bild överallt i vår värld. Var och en har sin egen riktning och det finns sammanlagt tolv olika. De beskriver tolv världar vars utveckling framskrider på sitt eget sätt och i enlighet med sin egen gudomliga plan.

Jag placerar min högra hand på den heliga stenens yta på exakt rätt tecken, och så aktiveras stenen till att ta emot kraft som tillhör planen för skapandet. Med det heliga ordets sång förflyttar de tolv runt omkring mig den till sina egna världar och när dem inför åter igen en Solcykel.

Min varelse darrar likt den accelererande, heliga sången omkring mig och jag förenar mig med Ljuset. Om jag hade ens en pytteliten disharmonisk partikel inom mig skulle min kropp falla sönder här och nu och folken överallt skulle lida av dess destruktiva följder.

Jag och stenblocket inringas av den Skapande källans vibration, som utvidgas mot mitt folks äldste. De får den blåa topasens välsignelse av Källan och för ett ögonblick försvinner även deras kroppar då det heliga Ljuset uppfyller dem. Källan har välsignat också dem.

Då Ljuset sedan med tiden börjar dra sig tillbaka till den heliga punkten under min hand blir samtidigt alla de tecken som ristats in på alla sidor av stenblocket synliga. De välsignar ännu alla folk överallt och berättar att uppgiften har utförts med den gudomliga energins kraft. Allas blickar är riktade mot blockets tecken som så småningom avslöjas. RAMYA`T strålar inför allas ögon och det heliga tacksägelseljudet stiger mot höjderna ur alla de äldstes läppar.

Med mina händer utför jag de låsande rörelserna och drar mig tillbaka ut från sfären med ryggen mot början på min stig. Jag vandrar den långa vägen till stigens början med blicken riktad mot den heliga cirkeln och samlar på så sätt tillbaka mina steg efter ritualens slut. Skogen runt omkring mig sluter stigen i enlighet med hur jag löser upp den då jag avlägsnar mig. Jag utstrålar fortfarande bara Ljus som får växterna omkring mig att liksom sjunga, ty jag hör ett förunderligt brus, växtrikets tacksägelsesång. För en stund smälter vi samman, ty mitt tacksägelsesvar innesluter även oss i samma skapelsekrets.

Då jag når stigens början vänder jag plötsligt på klacken och styr min vandring tillbaka till mitt eget lilla tempel med hela min varelse översköljd av tacksamhet. Min uppgift är utförd och skapandet samt utvecklingen kan fortsätta sin gång.

Vid ingången till mitt tempel återställs min fysiska kropp och jag stiger in i min egen lilla trädgård som har skapats som en hyllning till Gud. Jag blöter mina händer i den heliga källan och dricker av detta livets vatten i djupa klunkar ur en helig bägare som är avsedd endast för denna uppgift. Min kropps livskraft återställs och för en stund tittar jag på den på avstånd medan jag letar efter tecken på att uppgiften skulle ha varit för kraftfull. Jag ser mitt ansikte vars konturer jag inte kan urskilja, enbart ljusblå ögon utstrålar Kärlekens Ljus. Även resten av min kropp som draperats i ett ljust tyg är osynlig för ögat, men jag kan uppfatta att den är oskadd baserat på dess vibration. Under tyget sticker små fötter i flätade sandaler fram och även de har bevarat sin tidigare styrka. Min kropp har klarat sin uppgift väl och jag kan återgå till den fullkomligt. Jag sänker huvan från mitt huvud och avslöjar mina mörka hårlockar som bundits ihop på ett visst sätt, den heliga ceremonin till ära. Jag vänder mig mot porten till min bostad och går in, fortfarande glimmande av helig eld. Jag går fram till det vackra träskåpet som är avsett för min festklädnad och tar av mig mina sandaler och min ljusa kåpa. Jag klär på mig min vanliga dräkt som även den är ljus men dekorerad med blommor.

Jag sätter mig på min flätade sittplats där jag kan se min trädgårds hela skönhet och placerar mig i min välbekanta helgade position och fortsätter mitt tack mot höjderna. RAMYA`T. Min uppgift är åter igen slutförd.”

Vår kausala kropp är fylld av även höga minnen från tidigare liv. Då tiden och flödet är de rätta kan det lagrade uppenbaras som ord och bilder vi upplever som minnen. Vi mångdimensionella varelser är den Skapande Källans förunderliga skapelser. Vi utför vår uppgift här på jorden i olika tidsperioder på olika sätt. Höga minnen är bland de största av gåvor. Tack.