Den stora förändringen kulminerar, del 1

Hastigheten har varit hög under denna början på året, och jag blev verkligen alldeles häpen över att det redan nu är dags för min årliga solarretreat. I egenskap av människa förundrar jag mig, men i den större bilden ser jag att eftersom våra planeters position storligen förändrats, även den planet som styr vår tidsuppfattning här på jorden befinner sig i ett nytt tillstånd, och därifrån inverkan den på vår upplevelse av tiden eller till och med på dess gång.

Enligt min förståelse, som självfallet är ofullkomlig, har vi nu nått en punkt där en nästan trettio jordeår lång förändringsprocess under denna vår kulminerar på något sätt. Detta är ännu ingenting, ty bakom denna förändring står stora cykler som räckt tusentals, tiotusentals och till och med miljontals år. Nära oss här i solsystemet, där vi lever, är den senaste cykeln den viktigaste, vilken allt som allt räckte ungefär 26 000 år. Liksom många som länge varit vakna känner till väntade vi storligen på det stora höjdpunktsögonblicket år 2012, som skulle ”förändra allting på jorden”. Eller så stod det åtminstone skrivet i en del texter. Det skedde ingen stor omvälvning och inte heller något fullkomligt uppvaknande eller någon uppstigning för mänskligheten, men det hände verkligen något stort! Vi påbörjade vår resa mot ett nytt, även kosmiskt, tillstånd. Solsystemets alla planeter hade då nått ett vackert och högvibrerande fotonbälte, under vars inverkan vårt solsystems alla planeter började ta emot ny energi, information, som de började utstråla.

I takt med denna information eller energi har planeten jorden, Moder Jord, i enlighet med sin egen plan vandrat mot stigning och sin nästa utvecklingsnivå. Det här är en storslagen tanke, och den tröstar storligen denna individ som älskar detta vackra medvetande. Men! Det är ett misstag att tro att denna planets medvetande skulle vara samma som mänsklighetens medvetande, vilket kom till denna planet för att utvecklas och verkställa sitt eget avtal med Moder Jord. Alltså, då jag nu skriver denna vårs förändringsblogg, så avser jag förändringen hos mänskligheten och de individer som tillhör den, förändring som står under inverkan av den energi vi nu får uppleva här. Var och en på vårt eget sätt och nivå.

Det har redan längre talats om att mänskligheten kommer att fördela sig då det är dags för den stora förändringsperioden. Själv hörde jag talas om detta för första gången år 2003, då min lärare från S:t Petersburg befann sig i Finland för att föreläsa för en liten grupp i de Sju Systrarnas andliga centrum i Vasa. Då berättade hon om den kommande tiden samt om vad människorna får genomgå under de kommande åren. Hon talade också om vad vi skulle kunna göra för att underlätta den kommande förändringen. På det individuella planet skulle lättnaden vara att i sin vardag sträcka sig över all mänsklighet och lita på den gudomliga kraften. Då förmådde inte vi systrar helt tillägna oss den visa och stora siarens anvisningar angående framtiden. Elena Evstafieva var före sin tid, liksom många stora själar, helare och siare. Hon är allt detta och även hennes budskap har till stor del gått till spillo, tråkigt nog.
Hon berättade bl.a. att det skulle komma en tid då mänskligheten fördelar sig och väljer två olika vägar. De som vill vandra mot Ljuset, mot Gud, med en strävan efter sitt inre Ljus, och de som fäster sig ännu hårdare vid det konkreta och enbart tror på det som de ser eller läser. Hon talade också om att denna förändring är oundviklig, eftersom den till slut ”tvingar” själarna till den förändring de inte frivilligt samtyckt till.

Hon berättade också att det skulle komma en tid då ”människor som vi” återigen skulle bli förföljda och tvingas hålla den förståelse för världen vi har hemlig, eftersom den huvudfåra som accepterar all olikhet inte accepterar dem som lever eller tänker på ett annat sätt än dem. Denna tid har vi redan levt under de senaste åren, och vi har sett hur individernas tankevärld inskränks på grund av att man bör acceptera allting och se endast med ögonen som tillhör dem som tror sig frigöra världen. Redan nu förekommer påtagliga svårigheter i kommunikationen människor emellan. De som är fästa vid det konkreta, ”fakta”, och de som betraktar utgående från sitt hjärta talar inte längre samma språk med varandra. Till och med enkla saker blir tilltrasslade, och man förstår inte heller alldeles enkla förklaringar eller givna instruktioner.
Detta förstår den som vet.

Denna fas har vi kraftfullt levt i redan under de senaste åren och kommunikationen verkar fortfarande bli svårare hela tiden. Men vi alla, på varje plan, kan fortfarande försöka, kanske är det ännu möjligt att hoppa från ett plan till ett annat, om man verkligen så vill. Och naturligtvis, ur mitt perspektiv vore det bäst att hoppa in på hjärtats väg, i stället för förnuftets väg. För det är ju så, att det nu är dags för den feminina visdomen och styrkan i vattumannens tid att visa vilken förändring vår värld på riktigt behöver, och därför är det viktigt att hålla den höga förändringens nivå klar och strålande genom vårt eget val. Det viktigaste är bemötanden från hjärta till hjärta, inte att klä saker och ting i ord.

Vår lärare talade också om en växling av jordens axlar och om ett tre dagar långt mörker. Detta torde innebära att då jordens vinkel i förhållande till den källa som upprätthåller tidsuppfattningen förändras, så förändras också människans upplevelse av tiden. Det uppstår ett tre dagar långt mörker som finns inuti människan, eftersom hon är fäst vid det konkreta och tidsuppfattningen befinner sig på axeln för det förgångna och framtiden. På människans plan förorsakar detta stor rädsla och även galenskap, eftersom det inte längre finns något att hålla fast vid, det finns ingen upplevelse av tid och inte heller en plats där tiden går. Men om en livlina till något högre än den konkreta världen existerar, då finns ingen rädsla, utan då har man upplevelsen via hjärtat i kärlek, som inte försvinner även om det konkreta skulle uttrycka sig på vilket sätt som helst. Man måste först och främst förstå och tillägna sig att den konkreta världen bara är en reflektion, och att det finns en värld/ett plan där Sanningen är ren och annorlunda än här i den fasta världen.

Dessa är säkerligen svåra och även vilda tankar, och det är inte nödvändigt att ens påstå att de är sanna för alla och att världen till slut skulle manifestera sig exakt på det sätt som beskrivits. Delsanningen är ju att vår uppfattningsförmåga är rent av skrattretande begränsad då det gäller de kosmiska händelsernas storhet och deras inverkan här på vårt lilla klot och dess varelser. Jag uttalar inte detta med förakt, utan tvärtom, jag kan bara sänka mitt huvud i all den förundran allt detta åstadkommer inuti mig och i världen.

Tanken om att det finns ett högre plan man når endast genom ett uppriktigt hjärta är också sanningsenlig. Den kontakt till den Skapande Kraften som öppnas i våra hjärtan är just den stig där ord inte längre förekommer, och de behövs inte heller. Nu är det verkligen dags att eftersträva det vi kallar för medkänsla. Det finns ingen orsak att välja sida i denna konkreta världens tid och på dess plan, och det finns ingen orsak att ägna sig åt onödiga dispyter om vad som är sant och vad som inte är det. I egenskap av varelser som längtar efter den stora bilden bör vi se att vi själva står bakom alla dessa händelser, vi har i egenskap av själar varit med och skapat den värld vi nu lever i. Men nu, i denna sanna stund, kan vi fokusera på att skapa en högtstående värld, en högtstående civilisation och högtstående tankar av kärlek och medkänsla. Om vårt lägre jag underkastar sig grova eller låga känslor, då är det bra att be om att dessa skulle rengöras, för hela världens och mänsklighetens skull. På så sätt ökar man nämligen inte på just det man borde rengöra för att världen skulle vara annorlunda också på det konkreta planet. Det kan också vara bra att minnas tanken om att vi inte heller själva kan uppenbara oss i en högre värld ifall vi inom oss själva bär på mer negativitet än på kärlek gentemot andra och Gud.

Det här är nu det jag vill fokusera på, vårt sanna arbete:
Rengör dina tankar och känslor genom att med hela din styrka be om gudomlig hjälp med dem, återgå sedan till ditt hjärta för att observera vad som händer i världen.
Identifiera dig inte med känslor som världen väcker och tro inte på vad det konkreta planets värld matar i dig.
Välj inte sida, men känn hela tiden medkänsla gentemot alla lidande varelser. Oavsett vad du skulle veta eller om du skulle ha läst hur och på vilket sätt denna värld styrs, så tro inte på att detta är sanningen, utan kom då ihåg att ett högre plan där den rena sanningen finns existerar. Sträva efter renhet genom ditt hjärta och värna om det gudomliga tillståndet inom dig själv.
Se inte på andra, bedöm eller döm inte andra själar, utan enbart de fruktansvärda handlingar som sker i världen.
Du kan tänka det som att detta är ont och något som åstadkommits av ondskan, och att du inte vill stöda det. Det bästa sättet att låta bli att stöda det är att rengöra allting hos dig själv som du har gemensamt med ondskan. Det vill säga dina onda tankar och känslor.
Sträva tillbaka till ditt hjärta och lär dig lita på den kraft som är källan till livets skönhet och kärlek. Lita på Kraften som upprätthåller liv, på Gud.
Lev dina dagar i vakenhet, ur kärlek och medkänsla, så väl du förmår. Det räcker att man försöker! Döm inte heller dig själv om du emellanåt glömmer och faller.
Huvudsaken är att du fortsätter på Ljusets stig.