Det blåser idag
I förrgår flammade norrskenen runt omkring i Finland och det betyder ju att solen återigen har sänt ett utbrott som träffat vårt magnetfält. Jag har iakttagit även detta fenomen i några årtionden och lagt märke till att dessa händelser här i Norden alltid följs av hård vind, till och med storm. Det blåser hårt idag, 17 meter i vindbyarna och i övrigt endast tio meter per sekund.
Jag har älskat hård vind ända sedan jag var liten. I egenskap av någon som bott vid havet under nästan hela sitt liv betyder vinden mycket för mig. Sommardagarna på stugan i Molpe lärde mig observera vindarna och förutse förändringar i vågorna på våra äventyrliga utflykter. Ibland förde vindarna med sig plötsliga stormar och åskväder, vars dundrande jag beundrade ihopkrupen på bastulaven. Jag var inte rädd, i stället njöt jag redan då av att naturen visade sin kraft. I dessa stunder var jag liksom mer mig själv.
Jag upplever samma sak nu. Jag njuter, även om jag ännu inte stigit ut i vinden. Idag stannade jag mer djupgående upp inför tanken på vind. Varför inverkade den så mycket på mig redan i barndomen? Elementet vind representerar luftens, rymdens, vittgående tankars energi och rent av andens energi. Även en djup längtan efter anden, till mitt sanna hem, var närvarande redan då jag var barn. Så fort jag lärt mig gå rymde jag från min mamma och ville bara hem. Jag längtar fortfarande efter samma sak, trots att jag redan funnit mycket och upplevt kontakt till mig Själv. Vinden bringar mig fortfarande ett budskap hemifrån, från mitt sanna Jag, och jag upplever också stark kontakt och vägledning via vinden.
Mindre kontakt har jag med min kropp, men lyckligtvis har också denna förbättrats lite under det här livet. Min kropp har inte varit mitt tempel och jag har inte alls uppskattat den tillräckligt. Den har färdats med mig, då upplevelsen av mig själv snarare har varit själslig. Jag medger att kroppen på något sätt är ett mycket större mysterium för mig än mitt inre Jag. Min starkaste upplevelse av kroppen har kommit via kärlek. Jag upplevde den som allra djupast under de första åren av moderskap. Under dessa år då jag var hemma med små barn upplevde jag starkt min kropps heliga uppgift på jorden. Min kropp var vacker och nödvändig. Moderskapet med tre vackra själar har varit en av mina bästa upplevelser på jorden.
Såklart har också några vackra stunder av kärlek, kontakt med en annan själ via kroppen, öppnat upp kroppens mysterium en aning för mig. Men i övrigt… visst är kroppen en verkligt invecklad och underlig sak… ett mysterium… eller?
Elementen är däremot intressanta. Man kan betrakta dem också ur ett astrologiskt perspektiv och för tillfället upplever jag kontakt med solsystemets händelser, solen och kosmiska vindar. Jag är född under eldens energi, som ett kardinalt tecken, i första graden, ett starkt sådant alltså. Men strävan i detta liv har varit att växa i riktning mot luftens element och därigenom finna balans. Då det blåser hårt upplever jag denna riktning och stärkandet av dess olika nivåer. Jag och rent av min kropp närs och bärs upp med hjälp av vinden. Idag skiner en härlig höstsol som bjuder in till att beundra dess reflektioner i höstens alla gula nyanser. Jag beslöt mig dock för att inomhus känna in mig själv, min varelse i vindens energi. Genom detta försöker jag vidga perspektivet så att kanske också någon annan skulle kunna förstå att naturens olika uttryck inte är några slumpmässiga händelser. Orsaken, roten, finns någonstans mycket långt borta, även tidsmässigt. Så även då det gäller denna blåsiga dag.
Vår världs centrum, Solen, reagerar på något vars källa befinner sig utanför vårt solsystem, någonstans i vår galax ofantliga rörelse. Som resultat av Solens reaktion uppstår en process vars följd är ett energiutbrott i riktning mot vår planet. Vår planet tar emot detta och som bevis på att så sker kan vi i all synnerhet här i norr se vackra ljusfenomen, norrsken. Jag kan mycket väl förstå den forna tanken, att folk tidigare upplevde att Gud eller Gudar sände sina budskap till jorden med norrskenen. Nu då jag funderar över allt detta undrar jag om de kanske inte hade så fel trots allt. I den andliga hierarkin representerar Solen just Andens energi och budskap.
Letande långt borta eller på djupet; är alltså inte även denna dags blåsiga väder Andens kraft, energi och budskap på jorden. Låt oss ta emot dess vägledning.
Tack tack.


