Framåt i eldhästens tecken

Den 17.2.2026 inleddes det kinesiska nya året, under vilket vi rusar framåt i eldhästens tecken. Samma dag inföll också en solförmörkelse, med vilken vi påbörjade detta års förmörkelseperiod. Energetiskt sett en dag av stor förändring! Och återigen en ny början, på ett nytt plan och med nya krafter och perspektiv.

Enligt det kinesiska horoskopet är hästens år i eldens tecken kraftfullt och framåtdrivande, och det inkluderar snabba beslut och nya begynnelser. Även här får vi alltså bekräftelse på att vi nu lever i en föränderlig, dynamisk och kreativ tid. Hastigheten har liksom ökat, alldeles som redan tidigare har omtalats och som vi har uppmanats att förbereda oss på.
Hur kan man alltså förbereda sig på att förändringar, beslut, byte av riktning, att avstå från det gamla osv. skulle vara naturliga, och att man skulle hålla sig uppdaterad och stanna i de beslut man tar? Jag listar en del tankar för dem som i sitt eget liv befinner sig i det skede där rörelse i tidens flöde och tagande av beslut innebär kraftig aktivitet och även snabba rörelser.

En traditionell tanke om att leva i stunden

På sinnets plan innebär detta att man kraftfullt strävar bort i all synnerhet från det förgångna, ty att släpa med sig det förgångna genom att hela tiden påminna sig om det bromsar upp och förhindrar skapande i nuet. En skadlig tanke är: Jag skulle nog vilja ha förändring och att jag själv skulle förändras, men jag har tänkt på min barndom, min ungdom, separationer och, och, och… eller jag försöker först förlåta min mamma, mitt ex, mig själv, så att jag sedan kan kliva in i det nya. Ett bättre sätt skulle kanske vara att uppriktigt be att förlåtelse skulle ske och att det förflutna skulle lämnas bakom en, och sedan LITA på att så sker. Då man en gång funderat över, analyserat, de tryckande sakerna i det förflutna så räcker det till, och löftet om nåd ger en lov att lämna dessa saker bakom sig. Likaså kan jag lyfta fram de saker jag ångrar för rengöring, om jag bara ber om Ljusets hjälp med detta.
Samma sak gäller framtiden, för genom att fundera på skrämmande saker i framtiden blir dessa starkare. Låt oss alltså sträva efter att få tanken, och därigenom också känslorna, med i ett ljust förstärkande som inkluderar tro på ens egna möjligheter. Med Övre våningens bistånd. ”Ja, men”-metoden för en inte till något nytt, utan tränger fötter, sinne och energi djupt ner i orörlighet.
”Ni måste växa till att bli starka” har varit Hjälparnas standardfras under de senaste åren, och nu betonas den. Även om vi skulle vara känsliga behöver vi inte vara offer.
Även om vi skulle vara starka behöver vi inte vara hårda.

Snabba beslut

Att acceptera att riktningen, dagens gång, tidtabeller och överenskomna saker kan förändras är en del av den snabba energirörelsen och förändringen. Kanske skulle det just på grund av detta vara bra att inte göra upp för noggranna tidtabeller för sina dagar, utan istället ge utrymme för spontanitet. Snabba beslut och att stanna i dessa visar vår intuitions styrka och kraft.
Det är inte bra att enbart vänta på förändring, utan man behöver också själv aktivt skapa den. På så sätt håller vi oss själva i rörelse och öppna för det nya. Carpe diem! Ty den går förbi medan jag funderar på dess för- och nackdelar.
Att se hur mycket livet älskar oss och för med sig budskap, tips och möten, vars syfte är att väcka oss ur sömnen vi sjunkit in i i vår vardag.
Snabba förändringar löser upp vår vilja att alltid själva kontrollera och härska över vårt liv, och även den vilja att alltid kontrollera också andra som uppstår ur detta behov. Att ge upp saker och lita på livet, på kärlekens kraft och vägledning, för med sig alldeles nya glädjeämnen, tacksamhet och den nya början, det livets äventyr, vi längtar efter och som vi ofta avundas hos andra.

Ansvarstagande

Då förändringen står för dörren och beslutet är fattat är det dags för ansvar. Vi accepterar att vi nu kliver in på denna stig, vi betraktar dess kurvor och raksträckor och gläder oss över resan. Att beskylla andra eller omständigheterna knuffar en snabbt ur kurs, stoppar resan och förvrider de vackra vyerna till att bli skrämmande och stigen till att bli svår att vandra. Jag är en modig vandrare på min egen stig!
Ansvaret inkluderar också att lära sig av resan, ty oberoende av vilken stig vi vandrar är syftet att studera oss själva och livet. Vi vandrar en stig för att vi skulle lära oss att vara vakna, att se vår omgivning, våra medresenärer, och för att vi skulle höra vad dessa lär och ger oss.
Likaså bär vi ansvar över våra känslor och tankar, och vi ser till att dessas stöd för den riktning vi valt skulle vara så stabilt som möjligt. Bort med ältandet över om valet var ”rätt/fel”, alltså. Nu är det dags för det nya!

Ett positivt grepp om sitt eget liv

Att oroa sig i onödan förtär mycket energi och sänker vibrationen. Det vore bra att vända tanken utåt från sig själv och tillitsfullt betrakta den omkringliggande världen. Att se vänner och medresenärer med ljusets ögon, som stödjare på ens egen stig. Och samtidigt stå på egna ben med tillit till sitt eget hjärta. Eldhästens kraft stöder oss nu, så att hjärtats eld inom oss skulle kunna bli starkare och föra oss framåt i riktning mot vårt sanna Jag. Senast nu lär vi oss att stå raka i vårt Jag. Givetvis kan stoltheten vara en frestelse även i detta. Att vandra sin egen stig, att stanna i sitt eget hjärtetillstånd innebär öppenhet i stunden och att ödmjukt bemöta andra genom öppenhet.
Hästen är ett starkt exempel också i sin visdom och i den vägledning där den strävar efter att välja den bästa vägen, men alls inte stoltserar med detta. Rätt så ofta kräver förändring uppoffringar för att vi ska kunna lämna det orörliga, inte längre utvecklande tillståndet vi vill förändra bakom oss. Även uppoffringar, att avstå från saker, borde man se som något som hör till saken, och man borde sträva efter tacksamhet då man möter detta.

Tacksamhet och att tacka för sin möjlighet att befinna sig i en kropp, vilken på så vis möjliggör skapande på det konkreta planet

Den röda eldhästen i kombination med solförmörkelsestunden var kraftfull och vittnar om den nya energin, och man behöver också själv vara stark, ivrig och kreativ då man manövrerar den.
Kollektivt sett lever vi i en tid som visar den redan skapade verkligheten, men som även skänker stora möjligheter för att skapa något nytt.
Vi lever också i en tid som lyfter fram allt som inte står i harmoni med den Skapande Källan, och detta är alls inte alltid vackert att betrakta. I stor skala och på det individuella planet lever vi i en tid då man gräver i sophögarna, och därigenom är bortbrännandet av allt icke-kärleksfullt nu ett nästan dagligt tema. Ännu kommer en tid då ett nytt, renare plan hos oss själva och även i vår synliga värld stiger fram. I denna affirmation tillbringar jag resten av min dag, och jag återkommer till vårens ämnen och teman i mitt nya blogginlägg. Asap 😉