Mot Månens förmörkelse, förändring i vibrationen del 3

Det är ännu en knapp veckas resa kvar tills vi når den sista förmörkelsen för denna period. Den infaller den 8.11.2022 och i Finland är förmörkelsen som störst kl. 13.02 (kl. 12.02 svensk tid). Månen förmörkas alltid under fullmåne medan vi kan se solens skuggor vid stunden för nymåne. Denna gång kan månförmörkelsen inte ses helt här i Finland, utan för detta behöver man åka till Asien eller Nordamerika. En partiell förmörkelse syns i en del av östra och norra Finland.

Om vi nu lämnar det konkreta planet som anknyts till denna förmörkelse och kollar lite på vilka teman som gäller istället. Som jag redan berättade i den förra delen så får den förändringsperiod som inleddes redan på våren nu sitt slut. Solförmörkelsen satte så häftigt energi i rörelse och sån fart på flödet att förändringsriktningen syns hos många redan nu. Då månen förmörkas i Oxens tecken kan det hända att det dyker upp en vilja att sakta av, att klamra sig fast vid strandens vass eller till och med en känsla av att man trots allt inte vågar se vart flödet för en så man hoppar nästan av åkturen. De gamla, stadiga och ”trygga” rutinerna och modellerna kämpar alltså med sina sista krafter för att kunna stanna kvar. Som tur är har vi solförmörkelsen från ett par veckor tillbaka och den energetiska förändring den fick till stånd i oss som fast botten. Detta är en så kraftfull grund för den nya tidsperioden att den gamla och unkna handlings- och reaktionsmodellen nu verkligen får lov att bli lämnad bakom.

Vi är på väg mot större möjligheter, bredare vyer, bara vi nu tar denna tid som en möjlighet. Månen anknyts till känslor och även nu kan de där trista känningarna dyka upp, förringande av en själv, tvivel och rädsla för det nya, men ur dessa klarar man sig såklart på samma sätt som tidigare, genom att acceptera dem och sedan be om rengöring för dem. Mod att möta det nya stiger fram vid varje beslut att lämna det gamla bakom sig och det, om något, är en stärkande känsla. Kontakt med vårt eget Högsta och vårt hjärta stärks varje stund då vi kopplar oss till denna kontakt och tydlig kärleksfull vägledning må vara vår belöning, ett resultat av mången strävan.

Redan nu står vi inför det där nya och under månförmörkelsen väljer vi slutgiltigt den nya tidsperioden i vårt liv. Denna tidsperiod må vara perioden för andligt arbete, engagemang, glädje, tacksamhet och strävan till gemensam förändring. Detta har givetvis varit riktningen redan i många årtionden, men nu, verkligen, kan vi göra det med lätt och ivrig energi och med ett tacksamt hjärta eftersom de energier vi har tragglat oss igenom i åratal (åtminstone vi gamla veteraner) för alla själars och människomedvetandets skull nu har rengjorts hos mången själ. Visst fortsätter mänskligheten ännu på sin rengöringsstig, men många lyfts nu upp till gruppen av pionjärer och tydligt fram via sitt eget arbete. Så bör det vara för att de som ännu seglar på mörkare vatten skulle kunna få tag i en känsla av lätthet via oss och med vår hjälp hitta den glada lilla bäck de själva kan följa. För meningen med vårt arbete är att alla små bäckar skulle förenas till en stor flod av kärlek, tacksamhet, närhet, medkänsla och glädje, en flod som då den sveper in över nya land för med sig hopp och en ny riktning för alla själar. På så vis får också Moder Jord näring med den nya energins styrka.

För att sammanfatta denna tid kan man säga att nu är det tid för ärlighet, öppenhet och kontakt med hjärtat. Ett tema är också att tala ur sin egen sanning, ur ett rent tillstånd, utan kompromisser men med kärlekens röst. Ett annat tema är andlig frihet att vara det man nu upplever sig vara. Det ropar på en i hjärtat, samtidigt som hjärtat är medvetet om vad som behöver göras för att den gudomliga gnistan och inte ryggsäcken (=egot) skulle styra det. Ansvar över riktningen för ens egen själsutveckling är också ett tema och i och med detta bör man också, ack!, än en gång se de smärtsamma valen och människorelationerna och välja rätt. Känslor kan alltså stiga från än det ena, än det andra hållet under den tid som själen söker balans mellan den gamla och den nya modellen. Men då arbetet är gjort, då man har mött känslorna och bett om rengöring för dem och den gamla reaktionsmodellen så är det sedan tid för djup glädje och tillit! Friheten öppnar häftigt stor rymd i tillståndet och i ens egna små synpunkter och man bör också vara lite försiktig så inte förverkligandet av friheten går till överdrift. Friheten är nämligen trots allt andlig frihet i sista hand och med den vandrar hela tiden ett tacksamt ansvar.

Efter att denna period har nått sitt slut kan vi åter igen konstatera att livet bär oss. Även om vi emellanåt har upplevt riktigt stor osäkerhet gällande hela vårt livs riktning så har förståelsen för att det ju är vi som väljer riktningen stärkts i oss. Det var inte alls så illa att gå vilse. Tvärtom, det har tillfört sin egen utvecklande del till vår stig.
Nu! Äntligen kan äventyret börja och modet får vinna då vi står inför val.

Välkommen du nya, rätta och renare Jag! Tack för denna halvt år långa intensiva resa.