Äntligen vinter och Ljus

Vithet, ljus och underbart glitter! Äntligen befinner vi oss där vintern bör vara. Under de senaste dagarna har himlen skänkt oss rikligt med vacker, komprimerad information i form av snö. För det sägs ju att vattnet på vår planet lagrar den existerande information som skapats i det kollektiva fältet. Vad kan vi då tänka, konkludera och kanske dra nytta av angående detta, och vilken information är det fråga om?

Att skapa med tankar och även med känslor är för många sökare något gammalt och bekant, men själv funderar jag ofta på vad vi egentligen i grund och botten förstår angående detta, hur vi skulle kunna använda det så att vår värld skulle dra nytta av denna storartade möjlighet att skapa. Att lyfta fram positiva tankar och positivitet i allmänhet har redan i årtionden varit på tapeten och detta torde vara en mycket viktig del av den förändring vi kollektivt eftersträvar. Många av oss har deltagit i ritualer där man välsignat vatten, man har förenat det med tanken om kärlek och även den goda viljans budskap. Man har också undersökt vatten och upptäckt hur dess struktur förändras till exempel på grund av vibrationen hos musik. Något slag av musik söndrar vattnets vackra kristallstruktur och ett annat slag av musik förbättrar strukturen och får den att omvandlas till heliga former.

Hur är det då med snö? Vad är snöns andliga betydelse eller vad borde den vara för oss som är välsignade med att varje år få uppleva och se den. Denna bländande vithet som omringar oss under denna årstid, hur skulle vi kunna ta emot den med helighet och tacksamhet, samt göra vår egen andel så att dess välsignelse på våren överflödande skulle kunna sprida sig överallt, runt omkring jordklotet. Jag ser en underbar möjlighet, en underbar bild där vi tillsammans skapar ett budskap i snön som innehåller spridandet av Ljuset. (från Norr)

Jag hör emellanåt folk säga att ingen förstår mig eller mina tankar. Mina funderingar är för.. något.. jag ser något i allting, som kanske inte finns där… Även detta har jag fått fundera över i årtionden. Vad är min del i denna stora helhet, varför upplever jag att jag har något att säga, något som vill bli delat, vill komma fram, så att mitt varande här på det konkreta planet skulle bli uppfyllt. Då jag skriver hör jag orden likt en vacker melodi inom mig. Jag hör flödet där orden färdas mot mina händer och denna maskin som för fram det. Maskinen är nutiden och dess välsignelse ligger i att orden genom den snabbt börjar leva och når ut till många inom några minuter.

Jag upplever att min uppgift är att sätta ord på det flöde jag betraktar och lyssnar till inom mig själv. Ett flöde som färdas till jorden på vår galax toner. Ty någonstans finns tonernas källa, som inte anknyts till tid, form och inte till jordliga händelser eller önskemål och tankar. Men ändå är vi en del av detta eviga flöde. Vi är med i detta flöde i varje stund, var och en av oss. Att höra det är en del av att andligt öppna sig, och däri ligger mitt arbete.

Orden jag också nu tar emot är avsedda för denna formens värld, där var och en av oss håller på att utveckla sig, att bli sitt heliga jag. Något liv, någon form når vad det sanna Jaget är. I den tid vi nu på detta plan lever finns det så många själar i fysisk form, i kroppar, som väntar på och letar efter att uppnå sitt eget Jag, ty detta står skrivet i var och ens egen plan. Vår galax toner är en del av den stora planen och deras uppgift är att bringa oss väckning, bringa en melodi som får oss att minnas vårt eget sanna Jag. Mitt uppvaknande skedde kraftigt några gånger. Jag vaknade upp till nya plan, jag vaknade upp till att lyssna och känna igen.
På 90-talet förde flödet med sig ett stort och många små uppvaknanden som fick mig att minnas mitt eget ursprung, min egen stjärnstruktur. De kosmiska flödena i början av 2000-talet förde med sig min enda fysiska lärare, som jag följde i fem år. Då utvidgade flödet min förmåga att se, tänka och förstå människan och hennes betydelse i denna helhet på ett helt nytt sätt och nivå. Denna tid öppnade också mina mentala energier dit det inte förekommer ord, utan bara kunskap. Detta plan är inte ett sådant vi vanligtvis skulle kunna sätta ord på, eftersom det är mitt Jags kontakt med var mitt hem finns. Denna kontakt bör upprätthållas, och jag får också ofta påminnelser om att ”paket” väntar på den som ska hämta dem.

Jag har nu i ett halvår tagit hand om mig själv för att nå ett bättre fysiskt skick. Kollapsen efter resan i Europa ställde mig inför de saker jag behövde bearbeta. Det viktigaste här har varit relationen till min själs hemvist. Jag har nu betraktat mina lärdomar på djupet och min nya riktning börjar ta form. Det är en riktning där jag ännu mer förverkligar den stig som givits mig inför detta liv, i enlighet med högre vägledning. Jag har också fått allvarliga direktiv att följa det kosmiska flödet noggrannare och föra ner det till jorden. Detta är en del av min plan, men det förekommer också mycket annat som har att göra med hur jag vägletts under de senaste månaderna. Men allt som givits siktar på att vara till nytta för helheten genom min jordliga gestalt. Detta utesluter alls inte kroppen, och i all synnerhet inte hur jag i kroppen håller mig frisk, välmående och glädjebärande.

Min lärare sade för länge sedan att jag valt en ovanlig plan inför detta liv, för jag avser vandra ner längs de himmelska trappstegen ända till det fysiska planet och sedan stiga upp igen. Detta var en metafor jag genast förstod, för under hela mitt liv har det – nästan alltid omedvetet – funnits en oförmåga inom mig att begripa människan, att begripa livets jordliga skepnad. Jag har varit en bråkstake, kraftigt hatat hela världen och det jag aldrig förstått; Vad tjänar allt detta till? Vi är ju på väg i fel riktning!! Jag har varit en stolt, trotsig motståndare och en person som dragit sig undan och beskyllt sig själv. En av mina stora frågor har också alltid varit hur man ska klara sig i den fysiska världen, i kontakt med andra människor. Tio år av kollektivliv har lärt mig så mycket att jag aldrig skulle ha kunnat lära mig det genom att leva på ett annat sätt. Jag har lärt mig om människor, deras känslor, deras beteende, om omedvetna konflikter det energetiska planet och ord talar om osv.. Men framför allt har jag lärt mig om mig själv och hur jag fungerar, hur jag inverkar på andra. Acceptans, också av mörkret, har varit början till allt helande.

Vid denna punkt av min utvecklingsstig kan jag säga att jag funnit större frid med vad jag är än tidigare. Behovet att vara med andra, att vara likadan, accepterad, steg kraftigt fram då jag levt ungefär fem år av kollektivliv. Detta behov, önskemål, var väldigt smärtsamt för mig, som följd av det på många sätt ensamma liv jag levt. Jag ville äntligen vara en del av något, bland människor. Men nej, det går ju inte till så, att egna önskemål av detta slag förverkligas, i all synnerhet eftersom jag alltid bett om att Guds vilja ska förverkligas, så att jag skulle utvecklas och sedan utgående från Guds vilja göra de förändringar som behövs i den konkreta världen. Nu har jag stått på de lägsta trappstegen i snart två år, och äntligen har jag tagit mina första klättrande steg mot den punkt jag föddes i detta liv. Och jag upplever att jag äntligen åter är entusiastisk gällande mig själv, gällande min egen riktning.

Snö. Tanken jag inledde detta blogginlägg med. Skulle inte vi, här, omringade av snö kunna förena oss i anden, i etern, och låta våra vackra, tacksamma, glädjefyllda tankar flöda ut i snön, så att den då den en gång omvandlas till vatten skulle föra hoppets budskap med sig dit den med tiden återigen kommer att landa. Skulle vi inte kunna stå mitt bland drivorna, tillsammans, och tacka Gud, den skapande Källan, för att vi genom våra kroppar får tjäna och bringa tröst, tillit, glädje och hopp till jorden. Var och en på vårt eget sätt, med våra egna ord som vi får ta emot från flödet. Tänk om vi skulle göra detta varje dag, alltid då vi vandrar i snön, genom att öppna chakrana i våra handflator och utföra medvetet arbete via dem: Med fokus på hjärtat, handflatorna öppna neråt, och tacksamma ord till nytta för helheten som den tanke som flödar ut i snön ur våra händer.
Vilken enkel och underbar uppgift!

Kanske märker vi alla en gång då vi går på stan att öppna handflator och hjärtan förenar oss människor, då den goda viljan spritt sig och växt. Även detta är för oss ett tecken på att en stark förändring till godo för hela den globala mänskligheten stärkts här i Norden, i det vita Ljusets land.

Samma tema, vattnets budskap, stiger fram nu vid vintersolståndet. I Finland infaller detta ögonblick den 21.12 (mästarsiffran 33) kl. 11.20 (kl. 10.20 svensk tid) och temat är en ny periods början. Också många speciella astrologiska händelser har lett fram till solståndet i slutet av detta år. Alla stöder de en ny tidsperiods början, högre tankar och att se högre än till det konkreta planet. Och ändå att förena sig i kärlek till sina medmänniskor på det konkreta planet. Detta fordrar att vi tror! För det första på oss själva och på varandra, men också på den stora plan som framskrider, oberoende av de händelser som uppenbarar sig på jorden.

Min stora önskan är att vi denna gång förenar oss även fysiskt och tillsammans gör en gemensam snötjänst till godo för hela mänskligheten. Du är välkommen till Suonenjoki för att delta i denna tillställning av julanda. Du kan övernatta i vårt gästhus eller hemma hos någon av våra medlemmar. Vi bjuder alla deltagare på julgröt och te/kaffe. Du kan anmäla dig till mig exempelvis via sms, e-post eller genom att ringa. Då vi handlar tillsammans till godo för mänskligheten välsignas våra avsikter tusenfalt. Må Ljusets budskap växa runtom i världen genom det meddelande som fästs i snön. Och må det stärkas oändligt då de nordliga dagarna blir längre och närmar sig sommarsolståndet.

Tack, tack, tack.