Mera hälsningar från Dharamsala

Dalai lamas andra undervisningsdag inföll den 5.6. Vi var igen inklämda i det stora huvudtemplet och satt tillsammans med de tibetanska gummorna. Den egentliga undervisningen var ganska kort, för på dagens program stod en initiering utförd av HH och en kraftöverföring till deltagarna. Detta innebär att vi vigdes till att följa bodhisattvans stig. Det är ett löfte att sträva till att utvecklas, att arbeta med sig själv såatt det kommer alla varelser till nytta. Strävan till upplysning bär på samma tanke. För mig var initieringen en allvarlig och helig stund och mycket rörande med alla sina mantror och ritualer. Under den dagens kvällsmeditation öppnade sig syner om rymd och oändlighet. Förmiddagens invigning var alltså riktigt kraftfull. Jag måste återigen upprepa hur tacksam jag är över att få delta i allt detta och uppleva stora ögonblick på den här platsen.

Vi har nu en liten paus från vårt vanliga arbete och får också själva delta bara som elever, åtminstone stundvis. Såklart är vår uppgift även här att hjälpa gruppen, diskutera samt vägleda deltagarna i form av övningar och meditationer.

Under hela vår tid här har det varit mycket liv i den här lilla staden eller byn. Tränsel, oljud, det oavbrutna tutandet från bilar och mopeder, lukter och damm når överallt. Vaksamheten får inte svika för ett ögonblick, övningarna i närvaro fördjupas varje gång man stiger ut ur hotellet. Man måste också hela tiden noggrant hålla reda på sin egendom. Som kvinna lönar det sig inte att titta för länge på någon man, för då kommer snabbt någon att vilja göra en sällskap eller försöka sälja en något. Man får hela tiden akta sig för ko- och hundavföring, och samma gäller även allt annat skräp som gatukanterna svämmar över av. Detta är ändå ett mycket renare Indien än till exempel Delhi. Som tur är undvek vi den här gången det kaoset genom att direkt flyga vidare till Dharamsala.

Allt detta till trots ligger ändå en ihållande, helig energi över staden om man bara vill nå den. Detta världsliga kaos och denna oreda kan hamna i bakgrunden och heligheten kan nå hjärtat. Jag upplever detta som ett medvetet val. Jag ser allt detta och upplever det på konkret plan, men i hjärtat håller jag kontakt med det högre planet.

Vi har råkat ut för personliga utmaningar här eftersom både Patrick och jag har fått kämpa mot feber och indlammationer i lungorna. Jag blev sjuk redan för nästan tre veckor sen under vår resa till Ungern och sjukdomen tog ny fart under de första dagarna här. Patrick fick feber den sista dagen i Ungern och var sjuk då vi åkte iväg på den här resan. Vi sökte oss dock genast till en tibetansk läkare och fick båda en veckas kur med örtpiller. Det är intressant att gå till en tibetansk läkare. Du går till dörren och knackar på. Om det inte finns någon annan patient i rummet kan du gå och tala med läkaren. Själva undersökningen är ännu mer simpel. Läkaren tar tag i en eller båda dina handleder, lyssnar och ställer kanske ett par frågor och skriver sedan ut medicinerna. Sedan sker betalningen, som i mitt fall bestod av 277 rupier eller med andra ord ungefär fyra euro. Då var både läkarbesöket och medicinerna inräknade. Jag fick fem olika påsar med piller som skulle tas tre gånger om dagen enligt instruktionerna. Jag kan nog säga er att de inte precis smakade jordgubb och upplösta i varmt vatten utgjorde de inte en särsklit trevlig dryckesupplevelse. Men nu då bara de sista dagarna av kuren återstår mår jag mycket bättre och hostan börjar ge med sig. Örterna börjar verka på ett rent och för kroppen stärkande sätt.

Under de senaste åren har vi arbetat i ett hårt tempo, spritt information samt hållit kurser och privata sessioner. Och rest kontinuerligt. Vi har båda redan egna grundrämpor som kräver omvårdnad. Det vore viktigt att vara uppmärksam på maten vi äter, annars förvärras tillståndet. Det är inte alls lätt att t hand om sig själv i olika länder och förhållanden. Det här året har bokstavligt talat varit ett enda flyg och fläng. Vi har besökt fem olika länder och några av dem flera gånger. Vi har definitivt tillbringat vår beskärda del av tid sittande i flygplan. Luftkonditionerinen där och i hotellrummen är som ett gift för luftvägarna. De fåtaliga vilodagarna och den lilla mängden sömn vi fått har tärt på den fysiska styrkan riktigt ordentligt. Till slut klarade fysiken inte mer och virusen tog över. Nu är riktningen återigen bättre och med Övre våningens vägledning kommer höstens planer och kommande resor att planeras på ett nytt sätt så att det finns utrymme också för tillräcklig vila.

Om några dagar inleder vi en tystnadsretrit och flyttar till ett nytt hotell närmare huvudtemplet. Fokuset på sitt eget inre fördjupas och nya övningar väntar. Tack vare alla våra förunderliga Ljusets Hjälpare är också den här tiden med alla de övningar och den vägledning de ger oss en utmärkt tid för utveckling. Våra hjälpare är oersättliga.

Tills vi hörs igen,
Tashi Delek, Eija