Energiströmingar i augusti och september
Ibland då bloggkranet öppnas kommer det text många dagar i rad, i all synnerhet när/om jag har tid att ta emot och skriva ner allting.
Idag var en sådan dag vilket jag tacksam för, eftersom det även nu är fråga om förberedelser inför kommande energier, var och en på sitt sätt, såklart.
Lejonporten och Davidsstjärnan med sina eld- och lufttrianglar var augustis kraftpunkter. I och med dem sattes en djup, omvandlande process igång hos så många. Som tur är eller olyckligtvis, beroende på livssituationen och perspektivet. Kraftenergin bearbetar och trycker ut alla smärtsamma punkter, trauman, ärr och all skam, vilka ofta gömmer sig bakom motsatta känsloenergier. Nu hjälper det inte att gömma, utan detta är en utmärkt tidsperiod för att öppna och öppna upp sig för att se vad man har gömt i sitt hjärta, hurdana masker man burit i smärtfylld rädsla. Blicken riktas inåt mot den egna känsloenergin, mot egna smärtor, utan att beskylla andra eller omständigheterna. Ty därifrån börjar helandet, lyckligtvis!
Då jag fick information om lejonportdagens energier och teman hade jag tyvärr inte tid att skriva om dem här i bloggen, utan jag dikterade endast informationen åt dem i den närmaste kretsen. Hjälparna väckte mig exakt ett dygn innan denna port (jag hade nämligen glömt den) och då satt jag inte vid datorn. Men i texten sades det att jag nästan skulle ha lust att varna för lejonportens kraft. Allt som inte stod i linje med ens egen själsplan då skulle lyftas fram med styrka. Och nu talar vi inte enbart om konkreta saker, utan starkt om egna reaktioner och känslor. Känsloenergierna som denna stund bar förstärktes och utvidgades först till smärta i hjärtat och till slut för några till fysiska följder.
På dessa vågor rider vi nu och smärtan till trots är det så fantastiskt att man kan använda denna kraft till att hela och stärka sig själv. Detta är en tacksam del som var och en kan hålla sig fast vid. Man kan tänka: sådan här är jag alltså, denna smärta, denna låga känsla har jag burit på, men bra, nu frigör jag den genom att be att den ska rengöras! Då det stiger kraftigt kan man med samma styrka be om hjälp av Ljusets Hjälpare och med samma styrka höjs även vibrationen. Underbart!
Nu skulle det löna sig att inte stirra på omständigheter eller händelser, utan snarare på vad de väcker hos en själv. Såklart kan man se sig omkring och se efter ifall även någon annan är i knipa med sig själv och sina känslor, eller ifall det skulle finnas någon som kunde hjälpa mig genom att vara närvarande och lyssna.
Redan under våren inleddes en stark period av helande som avsåg också hela mänskligheten och inte bara enskilda själar. Detta helande har varit sommarens andliga tema och dess djupaste mening har varit att först göra oss till våra egna helare. Med våra Hjälpares stöd och kärlek. Då våra sår läks genom att se våra smärtor, genom att lyssna till deras berättelse och till slut rengöra vårt känslofält, då kan vi till slut se den stora orsak-följd-bilden av allt som hänt oss på konkret plan. Det är igen ett ögonblick som frigör själen från smärtans bojor och får oss att förstå hur vi skapar vårt eget liv. Det innebär inte att vi själva alltid är orsaken till händelserna i våra liv, inte alls. Det innebär att man accepterar det man upplevt, hur man reagerat på sina upplevelser och vilka otrevliga känslor man burit på sedan dess. Det finns inte mycket vi kan göra för att inverka på till exempel vad vi fick eller tvingades uppleva i barndomen, och givetvis reagerar vi med smärta och stora känslor på så många saker som vi upplevde vara fel och förskräckliga. Men vi kan ändå frigöras genom att se den större bilden också gällande andras trauman, smärtor och uppförande. Vi kan förlåta både oss själva och andra. Det är ingen lätt eller snabb stig, men den är möjlig. Och på den stigen kan vi nu ta tag i svansen på energivinden och rida framåt lite snabbare, om vi är redo att ta ett språng och redan har bearbetat tillräckligt med saker hos oss själva.
Jag hoppas innerligt att ni tror då jag berättar att var och en av oss har nycklarna till helandet. Vi kan frigöras från även de djupaste trauman och hela vår söndertrasade själ. Jag vet allt detta av min egen resa av helande och många andra vackra själars helande resor som jag gjort tillsammans med dem. Men behöver bara veta hur, vad man ska göra och vad man ska ty sig till. På vardagens plan behöver alla någon som lyssnar, behöver bli hörd, men ett andligt helande innebär också något annat. Det är helandet av själen med hjälp av Höga Hjälpare. Detta är erfarenhet, inte något jag tar för givet, för även jag har helats från många djupa och plågsamma sår och lärt mig älska också de stigar i mitt liv som jag ångestfyllt vandrat. Stigarna har lärt mig mycket, men framför allt har de lärt mig ödmjukhet och tacksamhet för den Högsta Kärlekens räddande kraft.
Energin som nu blåser likt vind är styrkans energi som ger oss mod att möta det som nu bör mötas och bearbeta undan det. Och med den styrkan kan vi rida mot höstdagjämningen, vars feminina energi öppnas 22.9 kl. 22.20 finsk tid (21.20 svensk tid). Många tvåor, vilket nog visar på en bra riktning 😉 I vilket fall som helst för jämningens energi medkänsla och ansvar för alla lidande varelser framför oss. Vi skulle till och med som mänsklighet kunna ta en ny riktning, mot kollektivt helande och ett liv i den Heliga Kraften. Den kollektiva tanken om broderskap som Vattumannens tid för med sig vattnas av jämningsflödet och dess tillväxt främjas. Sedan är det upp till alla oss om vi fortsätter stöda tillväxten och via den också Moder Jords fysiska helande.
De som redan är i slutet av sin helandeprocess kan med stor glädje emotta helarens mantel på sina axlar. Med visdom som uppstått ur egna erfarenheter kan de nu räcka sin hand åt dem som behöver hjälp. De kan skina i vardagen, som fyrtorn som stöder andra. Som ödmjuka tjänare av det Gudomliga vet de givetvis att ära inte tillhör dem, utan enbart ansvar inför det Högsta. Allt fler kan bli fyrar och vara levande exempel på medkänsla. Medkänsla innebär ju inte att man tycker synd om någon och inte heller för mycket empati, utan den är visdom, mildhet och kärlek i varje stund av möten. Den identifierar sig inte med något, utan den förstår och tillför högre visdom i situationer där det behövs. Ren medkänsla uppnås också ofta via eget lidande, i det skede då helandet har skett.
En ny solnedgång färgar återigen horisonten med ett pastellfärgat rosa och lila skimmer. Den gyllene solen sänker sig mot sin vagga av hav. Det är en stund av frid och tack, också vid denna kväll då dagen når sitt slut. Havet är spegelblankt och reflekterar himlens ljuva färger. Jag tackar för denna dag och denna uppdatering. Innan jag ska somna till, Guds beskydd jag be om vill. Tack, tack, tack!